HISTORIEN OM MIN LÅRBENSHALS DEL 6

> Läs del 1 här> Läs del 2 här> Läs del 3 här> Läs del 4 här> Läs del 5 här Del 6 Jag skrevs ut och mamma bokade biljetter för hemresan. Vi åt middag med min värdefamilj där jag fick säga hejdå. Det var fruktansvärt. Vi åt pizza och jag försökte hålla mig flytande, förklarade sakligt för barnen vad som hänt och att jag snart skulle komma tillbaka och hälsa på.Fast jag visste inte när jag skulle vara kapabel till att leva upp till det löftet. Vi sov en natt i mitt lilla rum, mamma fick packa ihop mina kläder då jag var öm och rädd för att belasta benet. Morgonen efter blev vi skjutsade till flygplatsen i Genevé av barnens farfar.  På flygplatsen fick jag en rullstol då avstånden var för långa för att hoppa på kryckor. Då grät jag igen. Jag blev placerade på planet först, mamma fick ta fönsterplatsen få jag behövde gången för att sträcka ut mitt ben. Det gjorde ont att sitta, flygresan var jobbig. När vi kom till Arlanda vägrade jag att sitta kvar i rullstolen, jag ville inte komma ut i ankomstsalen i en rullstol. Jag visste att pappa och min pojkvän skulle vänta där. Vi körde bil hemåt, hem till Hedemora. Där jag bäddades ned i mitt flickrum.  2 månader tidigare tävlade jag, 3 mil på längdskidor som gick hur bra som helst...