HISTORIEN OM MIN LÅRBENSHALS DEL 5

> Läs del 1 här> Läs del 2 här> Läs del 3 här> Läs del 4 härDel 5  VI grät och höll om varandra länge. Trots att jag inte visste vad nästa steg var ännu, kände jag mig tryggare. Hoppfullare. Jag staplade nedför trapporna och hoppade in kryckorna på uteplatsen. Vi åt lunch på rummet när läkaren kom in. Han hade med sig stora röntgenplåtar och sade att operationen gick bra.Plåtarna visade hur mitt ben såg ut nu, efter operatonen. Det var som en käftsmäll, jag vet inte om det var situationen i sig som gjorde att jag inte fattat det innan.Att de lagade benet med spikar. Någonstans hade jag inbillat mig att benet skulle läka ihop av sig själv, jag vet inte vad jag trott att de gjort på själva operationen. Någon lösning som inte innehöll tre stycken titanium spikar, som dessutom skulle sitta kvar i benet för alltid. Förutsatt att de inte skapar problem då. I så fall måste de ta bort dem och då blir det en repris på samma operation. Jag tappade det totalt. Den hoppfullheten jag känt två minuter tidigare var som bortblåst, jag blev livrädd.  Hur fan ska det här gå? Kommer jag någonsin kunna gå normalt? Springa igen? Hur gick det till? Det svar jag fick kring orsaken till detta, var att jag fått en stressfraktur högt upp på lårbenet som tillslut gått av. Jag hade inte svaga ben eller var benskör det var tydligt vid operationen. Vanligtvis händer detta gamla människor, inte 20 åringar. Den enda förklaringen till detta är då att lårbenshalsen inte klarade av belastningen som den utsattes för. Alltså löpningen i vingårdarna, upp och ned. Det blev för ensidigt, för tungt och för lite återhämtning. Det är mitt fel såklart, jag utsatte mig själv för detta. Jag visste ju inte. Sunt förnuft hade kanske kunnat räkna ut att jag sprang rakt in i min egen mardröm, men hur skulle jag veta? Det gick väldigt fort, några månader. Jag hade inte ont innan, snarare tvärt om. Jag kände mig jäkligt stark.  Jag insåg för sent att jag ramlat tillbaka till gamla mönster. Eller var på väg, men den här gången sa kroppen ifrån på skarpen.