HISTORIEN OM MIN LÅRBENSHALS DEL 2

> Del 1 kan du läsa här.Del 2  Jag vilade givetvis. Berättade för min värdefamilj som tipsade om en naprapat som var duktig på idrottsskador. Han töjde och klämde, jag fick akupunktur i sätet och kinestejp på hela framsida lår. Jag gick därifrån med instruktioner att vila, minst 2-3 veckor. Endast lugna promenader. Han sa att det förmodligen handlade om en muskelbristning, som läker av sig själv men kräver tid. Så jag vilade, gick endast lugna och korta promenader med vagnen. Det gjorde inte speciellt ont, jag kände mig mest lite stel. Jag åkte iväg på en tågluff tillsammans med två vänner, vi var borta i 4 dagar där vi besökte olika platser i den italienska delen av Schweiz och även Milano. Det gick hur bra som helst, vi gick rätt mycket och det gick hur bra som helst. Jag hade inte ont.  Två veckor senare, tog det stopp. Jag var ute med barnvagnen längs vattnet. Promenerade lugnt, stannade och läste en stund då lilltösen låg och sov. När jag sedan skulle resa mig och gå tillbaka hem, vek sig bara benet. Nu gjorde det ont. Det var som ett knivhugg varje gång jag satt i foten i marken.  Jag visste inte hur jag skulle ta mig hem, jag fick stötta mig mot vagnen och haltade gråtandes de kanske 500 metrarna hem.  Min värdemamma kom hem från jobbet en kort stund efter, jag stålsatte mig lite och försökte hålla en god min (fråga mig inte varför) och sa att det gjorde ont men att jag säkert bara behövde vila (fattar inte hur jag kom fram till det..). Jag fick skjuts hem, mitt rum låg 5 minuter ifrån min värdefamiljs hus, där bäddade jag ned mig framför någon kass film för att tänka på något annat...  Nästa morgon kom jag inte upp ur sängen. Del 3 kommer på söndag.