DEN STÄNDIGA JÄMFÖRELSEN .

Jag är så trött på den - Jämförelsen. Det känns som om jag brottats med den mer eller mindre hela mitt liv och det var först i senare tonåren som jag började få pli på den.Eller kanske snarare i vuxen ålder. Det är klurigt, för den presenteras för oss från barnsben. Syskon emellan, föräldrar, andra barn osv.Ibland är det positivt, då den kan motivera oss och få oss att sträva efter saker. Men lite för ofta känns den negativ. För mig går den hand i hand med prestationsångest och otillräcklighet. Det är otroligt jobbigt att känna sig otillräcklig, för den är oerhört svår att bli av med. Eftersom den inte går att åtgärda genom någon prestation, utan ofta är "jag som person". Jag vet inte vart jag ville komma med detta men jag vill nog bara påminna er som är "fast" i den här jämförelsen, att komma ihåg att du duger.Du är inte otillräcklig, det är bara en känsla.  Att jämföra sig med någon annan är som att sparka sig själv på smalbenet.Vi har alla olika förutsättningar, olika bagage och prioriteter. Vinka jämförelsen till något positivt, låt den isåfall motivera dig - Inte sänka dig.