BLOOD, SWEAT & TEARS

Träning var länge = köra skiten ur sig. Svettas, toppandas, pumpa, maxa, pressa och slänga sig över mållinjen. Något hårt, tufft, utmanande och fantastiskt. Känslan av att verkligen ge allt en har, känna hjärtat stegra iväg och musklerna svida. Se hur långt en kunde komma, drivas av resultaten och styrkan. Köra stenhårt för att bli bättre. Nu lät detta en smula brutalt, men jag tar faktiskt inte i. Som längdskidåkare är det tuff träning som gäller, året runt. Jag blev van från barnsben att verkligen ta ut mig, jag tycker fortfarande att den känslan är grym. Orteroxin visse förstås inte heller något annat, eller uppmanade inte till något annat än den hårda varianten. Jag kan sakna den ibland, för jag väljer den inte lika ofta längre. Jag väljer att blanda och variera med motsatsen.  Träning behöver inte vara stenhårt, den kan också vara mjuk. Med fokus på djupandningen, töja, balansera, jogga, promenera eller bara röra sig framåt, vara skön och lugn. Vara helt utan mål, tidspress, prestation och resultat.Jag vill att min träning ska innehålla alla delar. Mjukt, hårt, utmanande och skönt. Anpassad efter dagsformen och efter bara mig.