ATT ACCEPTERA .

Jag är verkligen kass på att vara sjuk. Om en vän hade beskrivit hur illa de mådde hade jag direkt sagt att de skulle sjukskriva sig och gå hem och vila. Kurera sig och låta kroppen återhämta sig i lugn och ro.Istället för att pina sig till jobbet. Men, när det är jag själv som hamnar i den sitsen så är jag inte lika klarsynt. Det är som att jag inte kan acceptera att jag också blir sjuk. Peppar peppar händer det inte alls speciellt ofta. Men när det väl sker hanterar jag det inte särskilt snyggt mot mig själv. > Vilket är ren idioti. Här pratar vi ju verkligen om att inte lyssna på kroppen.I morse insåg jag ändå snabbt att jag inte skulle klara av att jobba. Men naiviteten i mig ville ju ändå tro (som jag skrev tidigare) att jag skulle återhämta mig till morgondagen. Varför inte bara ge sig två sjukdagar? Varför inte bara acceptera att det är läge att vila?Den logiska sidan fattar ju så klart, men viljan vill inte tro på det. Typ. Envisa människa.  Varför är det lättare att säga åt någon annan att ta hand om sig själv än att faktiskt ta hand om sig själv?