Solen i träsket

Det har varit en udda vecka. November har visat på ett bipolärt beteende på många vis, och vår värld har varit grå dyster och desinficerad. I månads var det storm och skyfall här i Umeå och domedagen kändes nära! Regnet var så extremt att folk paddlade på gatorna och Corona hade som sagt gjort sig väl påminns igen. Den dagen lämnade jag inte hemmet och knappt heller mitt rum eller för den delen säng. Allt kändes hopplöst grått och förfärligt. Har varit svårt att vända denna veckan då det bara har känts som ett evigt träsk för oss alla kanske. Det amerikanska valett som sätter dåligt mot fruktansvärt har legat som ett tungt täcke över alla redan befintliga problem. Att alla undervisning dessutom har varit på distans och via zoom har gjort att jag inte heller riktigt har lämnat hemmet utan alla dagar har bara sett likadana ut i nya typer av stora tröjor. I ren tristess tog jag en bild från webcamen varje dag för att faktiskt kunna ha dokumentation på att ännu en dag har gått. men tröttheten har varit ett faktum. Jag har försökt att ställa larm vid 7 men min kropp gick inte att resa börsen 9 och knappt då. Jag som brukar vara morgonpigg? När kroppen väl var rest var det bara att gå ner och göra sin gröt, en liten kopp te och sen sätta sig vid datorn. ha en hetsig föreläsning från en arg och oteknisk kvinna. Och sen efter föreläsningen somna om igen. Nej inte hållbart mamma jag VET men om du varit i denna kropp nu så hade du gjort samma. Äter alla mina vitaminer varje dag men har inte gått till gymmet något "pga Corona". Egentligen pga lättja men har rättfärdigat mitt 10 dagars upphål med att jag åtminstone inte bidragit till smittspridningen på gymmet.  Ska försöka hitta ljuset i veckan! Men det är ju typ helgen. Kommer bara skriva om fredagen för att spara lördagen till ett annat inlägg då contet sankas nu för tiden. Men i fredags började jag ju min dag som alla andra men förutom det så skrev jag även om den tentan som jag kuggat och mått skit över i några veckor. Jag tog en promenad ner till stan med Malin och såg den nog galnaste himlen på länge. Allt var i så absurda färger att en sådan solnedgång måste vara bättre äv vilket norrsken som helst. Vi torde tyckte först att g´himlen var fin men den blev bara mer och mer galen för varje minut som gick. När jag kom hem lagade jag tacos för första gången här hemma. textade lite nya saker som bland annat smörstekt majs i koriander och chili och efter detta kommer jag aldrig äta tacos utan denna kombon. Jag njöt för varenda liten tugga och mådde BRA för första gången den veckan. När jag stor och lagade min oros kom Mary förbi köket och lagade mat hon med. Jag hade tänk baka senare på kvällen och frågade om hon ville vara med vilket hod ville! så det blev en riktig helkväll för oss med bakning av kanelbullar. Första riktiga aktiviteten somvi utförde ihop i kollektivet skulle jag vilja säga och det blev lyckat. Andra favoriter som Lorenzo och Adam anslöt och vi satt och drack te och åt nybakat bullar samtidigt som vi berättade om historier från våra olika kulturer.  Idag var tanken att jag skulle ta tag i livet på riktigt men det har inte riktigt blivit så... Kollade lite serier på förmiddagen och la sen 2,5h på att åka in till maxi för att köpa mat samt en rumsgran. Nu känd det som det är kört att ta tag i livet men försöker samtidigt övertala mig själv att det inte är så. Om jaget vinner över lättjan går jag på bodyattack om en timme och pluggar fram tills dess men vi får se.Jag önskar både mig själv och alla er där ute era lycka till! vi klarar mer än vi tror vi orkar <3