Hösten, kroppen och svenska äpple

Vaknade upp med en tennisboll i halsen, snuva och grinighet. Såhär ska inte ett liv vara, att man är sjuk mer än frisk. förkylningar har jag alltid tampats med på ett sätt som är något annan än normalitet, men den här sensommaren och hösten har testat mig på ett helt nytt vis. En novell om detta är något jag kan erbjuda men kommer bespara både er och mig, att grotta ner sig mer i det dåliga är inte behövligt.  Jag lämnade blod igår för att göra en kostsam vitamin analys, något måste vara knas och något måste jag kunna göra för att skapa bättre förutsättningar för kroppen.  Men som tur är får jag möjlighet att vila, vila, vila och läsa bok utan att må dåligt över det. Jag kan ändå inte vara igång så som jag önskar och får ta vara påa tt göra det mysigt och trivsamt med de förutsättningarna jag har. Befinner mig i en bokmani, får man säga så när man ändå bara läser två böcker i månaden? Ah jag tänker mycket på böcker och läser mer än vad jag annars göra åtminstone. Just nu Arv och miljö av Vigdis, den behandlar familjegroll, tänkar om att vara människa och att behöva förhålla sig till en sårig pappa - dotter relation. Relaterbart? Absolut.  Jag har även gått med i en opretantiös bokklubb så motivationen ätt att ägna sig åt läsning eldas därigenom på. Vi har bar träffats en gång hittills och hade då läst Heaven av Mieko Kawakami, en bo jag var skeptisk till men som genom samtalet kändes mer intressant.  Jag äter min gröt med hemgjord äpplemos och egen granola, vill vara en husmoder och fylla ett syte. Baka, safta, sylta men har inte hunnit komma dit helt ännu. Längtar efter det nya köket. Det kommer bli så himla bra och fint, men det tar tid och tålamod, inte från mig som är observant, kanske jag lägger mest tid på att stirra och tråna, komma med hejarop och stöd när vi för örtionde gången behöver maila kvick för något som är fel.  Jag fåt overklighetskänslor när jag cyklar genom staden, kan inte förstå eller tro att jag bor i en storstad. JA Malmö är en storstad, för mig, okej? Att cykla bredvid bussarna och höga byggnader, ställa foten på ett cykelstaket i väntan på grönt ljus och att signalera med armar och ben är jag inte van vid. Måste vänja mig vid.  Valentina ska flytta hit. Hon var på visning i en vägenhet på min innergård men kommer nu bo fem minuter bort istället. Hängas komma det verkligen göra nu, romantiserar att få bo så nära varandra igen och att kunna dela livsnjutet ihop.  På väg till tidigare nämnt blodprov lyssnade jag på äpplepodd om stammar, aromer, färg, blommor och små kärnhus. I stopp på vägen hem blev jag lyrisk när jag såg utbudet av äpplen från Kivik uppdukat framför min näsa. Ett av varje plockade jag för att förstå charmen med Rubinola, Cox orange eller Saga. Tjejnamnen som sedan blandades ihop helt i samma påse trots att jag i affären noga försökte dokumentera färgskillnader för att kunna skilja dem åt. Hopplöst, i slutändan ser ju alla ut som.. ett äpple? Skillnad i smak kände vi på kvällens äppleprovning och fick båda olika favoriter. Synda att det kommer vara en chansning på vad det nu var, och att jag fortfarande inte är riktigt säker på vilket som är det bästa äpplet att göra mos på.  Övrigt i bild: loppistjej, stolt byggkille och höst.