En evighet

Idag är det fredag en av mina (man bara allas?) favoritdagar. Fredagar och måndagar är ju mig varmt om hjärtat för båda är en start på något. En start på veckan eller en start på helgen. Men nu är det fredag och jag vaknar upp med en klump i magen, för inget känns värt något längre. Ingen dag skiljer sig från någon annan och det finns inte heller någon start, bara en ända lång period. Jag har nu följt restriktionerna i 4 dagar men det är 25 dagar kvar av att vara innanför dessa 4 väggar. Hela jag är en rutinperson som drivs av mina speciella rutiner. Att gå till gymmet varje morgon, plugga på biblioteket, känna känslor av att jag är duktig och att jag får saker gjort. Men nu får jag inte göra något av följande. För att vi ska undvika allmänna platser fram till 8e december. Istället består min vardag av att jag sover länge, ställer aldrig larm heller för vad ska jag gå upp till? Sen tar jag på mig mjukiskläder och ligger i sängen eller sitter vid datorn, mycket mer än så kan jag inte göra i mitt rum. Någon gång under dagen tar jag en promenad, äter och lägger mig sen tidigt igen. Mitt hår är flottigt, jag känner mig konstant ful men har inte någon ambition att förändra detta. Kanske tar tag i detta idag för att inte bli dömd av någon i korridoren, jag dömmer nämligen deras förfall då det är så pass påtagligt.  Men jag försöker att se ljuset i det hela trots att jag är så ledsen och arg över allt att jag bara vill gråta. Jag försöker sysselsätta mig med sådant som jag annars inte finner tid för. Små pysselprojekt, vanligt bokläsande som inte är studielitteratur och se dokumentärer. Ja lite smått och gott, ha små hemmaprojekt istället och saker att hålla igång mig med så jag inte ska bli uttråkad. Har skrivit olika listor på allt jag borde göra och saker som jag vill göra. Försöker förstås plugga med men det är svårt att finna någon struktur i allt. Som tur är lämnade jag en cliffhanger på vad jag gjorde förra helgen som jag kan göra content på nu istället. Jo jag Liv, Rebecka och Frida hade planerat en coronavänlig utflykt där vi gick nydala runt och bara myste. Vi hade med så bra fika med att jag tyckte vi ska få extra creed. Vi hade gjort tunnbrödsrullar med ost som vi doppade i varm choklad (!!), sen hade vi små brödpinnar att doppa i mjukost och alla barndomsminnen kom tillbaka. Sist men inte minst var bullarna som vi hade bakat i min korridor och de var helt otroligt goda, fick mycket beröm.  Men precis när vi hade ätit klart började det regna och det kom en liten regnbåge så vi begav oss hem illa kvickt. Var hemma på olika håll och nappade efter en utmattande promenix och möttes sen när kvällen kom hemma hos Frida för lite afterspång. Nu gick ju inte vi på någon spång men jag tänker att det uttrycket kan användas i alla sammanhang då en har promenerat och sen firar till det lite på kvällen. Ett alternativ till afterski men för oss som gillar promenader mer än skidor.  Det var i alla fall väldigt trevligt. Vi lagade morots och hallumibiffar med klyftpotatis och tzatsiki! Testade olika sorters rödvin och åt ostbricka till efterplock. Körde quiz och lyssnade på musik som fick nostalgi nerverna att rycka. Var en väldigt fin och trevlig kväll, en dag med glädje som skulle bli den sista på länge. Hoppas ni mår bättre än mig, ta hand om er <3