DET ÄR FREDAG!

Det är fredag som sagt och man borde kanske vara överlycklig för helg. Men just nu vill jag bara skrika av illska. Jag hatar att ständigt må dåligt. Det är psykigt påfrestande att vakna upp med illmående och huvudvärk varje dag. Jag undrar varför jag inte blir bättre, det ger mig ännu mer ångest än vad jag haft innan. Jag hatar att jag inte vet om jag kommer bli bättre. Jag hatar att jag måste gå upp ur sängen varje dag samtidigt som jag hatar att gå och lägga mig. Ibland är inte alla dagar som en dans på rosor, men jag måste inse att så kommer mitt liv se ut framöver. En dag i taget, timme för timme.    2 veckor med kortison nu, och fy vad ful och tjock jag känner mig och är. Det höjer ju inte mitt självförtoende om jag säger så. Men allt som inte dödar mig stärker mig.   Nog med depp, men jag känner bara att jag måste få skriva av och ventilera mig. Ja måste skriva eftersom jag har svårt att prata. När jag skriver går jag inte igenom texten utan jag skriver ner allt jag tänker här och nu och går inte bak och redigerar.   Idag ska jag jobba sen ska jag träffa mina kompisar på en middag ikväll. Jag hoppas jag känner mig bättre tills dess. Kram på er och hoppas ni får en fin start på helgen.