NÅGONTING SOM EN GÅNG VAR SJÄLVKLART..

är inte det längre. Är det inte konstigt att vissa händelser i livet får oss att förändra och glömma bort oss själva och den man en gång var? En händelse som gör att man blir deprimerad och tappar glädje i livet? Jag har haft en värdelös helg och en värdelös måndag. Igår morse när jag vaknade kände jag även att det skulle bli en värdelös tisdag, jag är rätt van vid värdelösa dagar nu för tiden. Trots ångestkänslor och allt vad jag nu har så valde jag att följa med Terese och Matilda på bio i MOS, vi såg på Solsidan, åt och shoppade lite grann. Det känns konstigt att skriva att det kräver en hel del energi till att "låtsas att vara glad en hel dag", och "skratta" med två av sina närmsta vänner, och att inget skratt kommer djupt och ärligt från hjärtat. Jag njöt ändå av mina vänners sällskap och tackar för att mina vänner ens orkar med mig, men helt ärligt så gör jag mitt bästa. Väl på hemmaplan igen gick all luft ur mig och jag var bokstavligt talat helt utslagen av att behöva ödsla så pass mycket energi på att "vara glad". Livet är konstigt ibland, men just nu kan det bara bli bättre.Jag köpte en jättefin dagbok som jag ska skriva ner alla mina "mer privata" tankar i (jag kanske redan är alldeles för privat, eller vad tycker ni?). Dagboken är i alla fall så pass fin att jag vill visa upp den i ett blogginlägg om ni är intresserade? Och vet ni vad? Idag ska jag äntligen fixa mitt hår, och samtidigt som jag är galet taggad så är jag även lite rädd över att komma hem lika utslagen idag som igår.