Ett litet steg i rätt riktning

Äntligen så känns det som att livet är tillbaka på banan igen. Fortfarande nergångar men det blir mer och mer ljust. Eftersom jag har varit borta ett tag så har jag faktiskt känt att jag saknat att blogga. Det är skönt att få skriva av sig.   En stor sak som hjälpt mig är hästarna. Jag har vågat mer och verkligen ta för mig på hästen. Och jag har äntligen hoppat igen! Hoppat har jag gjort även när jag varit rädd men i tisdags hoppade jag första gången utan att vara rädd! Även om jag inte satt på lugnaste hästen så kände jag att det gick hur bra som helst. Fortfarande lite skakig men har varit betydligt värre!   I söndags så fick jag ett meddelande på facebook. Det var från tjej som jag känner lite halvt. Mamma är kompis med hennes mamma och vi gillar hästar båda två. Denna tjej har egen häst och hon har börjat nian nu till hösten. Hon frågade om jag hade lust att hjälpa henne någon gång i veckan med hästen. Stallet ligger lite avlägset men skönt med promenader. Jag sa att visst jag kan testa och så länge jag ändå inte gör något på dagarna. Igår var jag med dom upp till stallet för att provrida. Var oerhört nervös! Men jag fick rida runt inne i ridhuset. Först lite simpla saker som att skritta, göra halt och sådant. Traven var han lugn i. Galoppen gick bra men han var lite lat om man inte gjorde skänkeln ordentligt. Bara jag slappnade av gick det bra. Ägaren tyckte att det gick jättebra och att han såg fin ut och att det märktes att han lyssnade på mig. Så annorlunda från en ridskolehäst! Ridskolehästar lär sig en övning på två gånger och sedan bara åker man med. Men med honom kramade jag tygeln lite för hårt och han svängde åt det hållet. Det var nästan eufori på slutet! Tror vi kommer passa bra ihop. Jag ska mest bara skritta och trava honom utomhus då tävlingssäsongen är slut men han behöver fortfarande hållas igång. Hon sa att om jag vill så får jag följa med på tävlingar sedan när tävlingarna drar igång igen i April. Känns så jäkla skönt att få göra sådant här! Speciellt eftersom hästar verkligen får mig lugn!     Bilderna har jag tagit från hennes facebook. Han är en D-ponny men känns som häst. Han är 10 år och heter Remus. Ägaren heter Felicia. Hon sa att hennes mål med honom är att tävla 2* fälttävlan innan hon måste sälja honom. Nu i veckan hoppade hon 145 cm på honom! Tror att dom två kommer klara det.