Det berör

Har ett inlägg jag tänkt skriva ett tag men inte riktigt kommit mig för. Dels för att det blir första gången jag skriver det och jag nog faktiskt inser att det faktiskt hänt. Måste väl ha varit för drygt två veckor sedan nu. En häst som stod på ridskolan fick beskedet att inget fanns att göra. Det var meningen i somras att hon skulle säljas men sedan fick hon fel på benen. Och i början av detta år blev hon utdömd av veterinären. Hon kunde inte ens trava på volten och då är det enda rätta.  Under mina snart sex år på ridskolan så har många hästar kommit och gått men denna är nog den som påverkat mig mest. Hon var den första jag ramlade av. Hon var den första jag red barbacka på. Hon var den första som trampade på mig. Och efter att jag ramlade av för två år sedan var hon typ den enda jag vågade rida. Jag har aldrig känt mig rädd på henne. Hon är den jag har hoppat högst med. I hennes spilta står det en ny ponny. Men jag kan knappt titta dit, för där ska hon stå. Lisa, jag kommer alltid minnas dig!     Lisa och hennes ryttare. Från fälttävlan på hemmaplan 15 juni 2014