Blandade känslor

Igår vaknade jag med ont i halsen och näsan helt täppt. Tog tempen och visade sig att jag hade nästan 38 graders feber. Usch och fy... På kvällen kändes det bättre så jag åkte upp till stallet i alla fall. I efterhand ångrar jag det. Lektionen gick bra men var helt död efteråt. Så Alvedon och nässpray är mina bästa vänner just nu.   Men jag kan ju ändå passa på och berätta om ridningen. I måndags kom jag och mamma upp till stallet och jag står på en häst som heter Zelma. Jag går in till ridläraren och bokstavligen säger att det kan hon feting-glömma. Hon säger dock att jag ska hoppa upp och går det inte bra så lovar hon att fixa det. Hon är ganska bra på att övertyga en så jag bestämde mig för att försöka. Jag har ridit Zelma kanske max två gånger och senast var för typ tre år sedan.Jag har blivit rädd när hästar ställer sig och tjurar och inte gör det man ber om. Hon är superbra på det! Det gick faktiskt helt okej fram till att vi skulle galoppera. Då ställde hon sig i mitten och började tjura. Slänga med huvudet och dra bak öronen och backa. Tydligen är hon bara lat och gör så när hon inte orkar göra något. Så ridläraren sa att det är bara att skänkla på och få henne framåt. Hon var nöjd så länge jag travade rätt på spåret, ingen galopp behövdes. Jag var ändå nöjd efter lektionen. Jag satt kvar, hästen ramlade inte omkull. Ingen olycka hände. Så det hade kunnat gå bättre men jag är ändå nöjd. Fast jag kommer nog ändå sucka om jag står på henne igen någon gång...   Zelma. Sto på 13 år. Ungefär 165 i mankhöjd. Hon var ganska jämn med mig.   Och igår mådde jag dåligt men red i alla fall. Mådde ganska dåligt efter men vill ändå säga att det var värt det. Vi hade hoppning och jag vågade lite högre igen. Satt på samma häst som förra veckan, Benita. Hon är ganska lugn och ibland väldigt lat. Så hon funkar för mig när det är hoppning. Vi skulle träna på att hoppa i en sväng. Alltså att hindret låg lite snett och inte bara rakt på ett spår. Först skulle vi bara galoppera över bommar som låg på marken på en volt. Sedan när vi började hoppningen så skulle vi rida en kortsida och sedan svänga så det blev nästan snett igenom. Och där mitt på låg det tre bommar. Dom var lite upphöjda men inte direkt hinder. Första gången jag red så gick det lite långsamt och det gick det inte bra. Men sedan red jag två gånger till och då gick det bättre. Sedan skulle vi rida på en långsida men hindren låg lite snett. Först en liten sax, några galoppsprång, en bom på marken, några galoppsprång och sedan ett litet räcke. Red två gånger och är faktiskt väldigt nöjd. Ännu ett litet steg mot att vara rädd.   Fina Benita. Med åsneöron. Båda bilderna är från stallets hemsida.