Framtidskval

De sista dagarna har jag verkligen haft en mindre livskris typ... Jag har nog äntligen börjat inse vad jag egentligen har gjort. Skönt ändå eftersom jag bara gått och känt att allt är en dröm. Tror det blev så verkligt nu när alla börjar flyga iväg till sina destinationer. Julia och Josefin åkte till sin i morse... När jag sökte jobbet så tänkte jag att jag gör detta i sommar och sen fortsätter jag att plugga i höst. Jag var beredd att åka i väg i April och komma hem typ i September lagom till terminsstarten. Jag glömde lite att jag hade ett annat jobb fram till i mitten av maj... Eller ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig ens att jag skulle få jobbet på Fritidsresor, mitt drömjobb just nu. Det enda jag vet är att jag är så otroligt studieless och skulle helst vilja vara färdig nu! Den här terminen har känts så ovärd. Jag har nästan jobbat mer än vad jag har pluggat då vi endast varit på universitetet cirka en gång i veckan och nu inte ens det. Så en paus i studierna skulle sitta rätt skönt.  Iallafall så har ju allting löst sig på bästa sätt hitintills. Först så fick jag ju beviljat att börja sent eftersom jag inte kunde komma förrän i mitten av Maj sen blev det ännu bättre då jag fick veta att det blivit ändringar och att alla på mitt hotell kommer börja i mitten av Maj. Skönt tycker jag, kanske inte de som var beredda att åka i mitten av April. Jag hade nämligen börjat oroa mig för att jag inte skulle få tillräckligt med utbildning utan bara kastas in i jobbet, att alla redan skulle känna varandra jättebra och besökt alla utflyktsmål typ och att jag skulle få absolut sämsta rummet/lägenheten eftersom jag skulle vara sist på plats. Nu är väl detta inte så stora saker men ändå.  Men någon gång måste ju saker sluta lösa sig... Igår pratade jag med studievägledaren på universitetet om hur det blir i höst. Jag har ju nämligen ett år kvar på lärarutbildningen. Jag har hela tiden tänkt att äsch det löser sig på ett eller annat sätt och det kommer det ju att göra men det kan ju ändå vara bra att veta hur universitetet tänker. Jag vet fortfarande inte hur lång säsongen i Turkiet kommer vara och när jag kommer komma tillbaka till Sverige om jag endast gör en säsong men jag misstänker starkt att jag kommer missa kursstarten i September. På mitt visum står det att jag inte kommer hem förrän i November även fast han som sa att jag skulle skriva November sa att det nog skulle bli tidigare. Så nu efter att ha pratat med studievägledaren har jag tre alternativ på hur framtiden kan komma se ut:  1. Jag kommer hem till kursstarten i September och fortsätter plugga som tidigare. (Om det finns möjlighet att komma hem redan då) 2. Jag kommer hem efter säsongen typ i Oktober och hoppar på lärarutbildningen igen i Januari. Jag kan nämligen inte missa de första kurserna och läsa ikapp dem i efterhand vilket jag tidigare hoppats på. Mellan Oktober och Januari kan jag nog få vikariat på någon skola.  3. Jag kör några säsonger till! Jag skulle då kunna jobba tre säsonger totalt då jag kan söka studieuppehåll för två terminer. Så sommarsäsongen 16, vintersäsongen 16-17 och sommarsäsongen 17 och börja plugga igen i September 2017.  Om det blir alternativ 2 eller 3 så kommer jag att sakna mina kursare otroligt mycket samt min VFU-klass då jag inte kommer få följa dem i trean som planerat. Dock så vickar jag ju redan nu väldigt mycket på den skolan så jag träffar ju dessa underbara barn till och från ändå. Jag kommer behöva säga upp mig från mitt dansjobb också och troligtvis säga upp lägenheten. Så förlåt mamma, pappa och mormor jag kanske kör på alternativ 3 ändå! Fast först måste jag såklart pröva på jobbet. Är detta så roligt som jag tror? Är det något jag vill göra i tre säsonger? Jag vet att jag någon gång kommer plugga klart och jag vet att det är lärare jag vill bli! Kanske inte bara när jag är 24 år... Utan 25!