22 Maj

går var en toppen dag på många sätt. Det enda som var egentligen dåligt är att jag nu utvecklat riktigt galet halsont. Säger ju att jag alltid blir sjuk när jag reser någonstans... Och ja jag kanske inte skulle ha badat i havet dagen innan men det var så värt det! Strepsil, Ipren och någon turkisk medicin typ hostmedicin fast på spray är mina lifesavers just nu. Utan de hade jag aldrig överlevt gårdagen. Oftast känns det nämligen som att jag andas genom ett sugrör och eftersom att jag har så ont i halsen kan jag inte riktigt hosta och göra något åt det. Anyway, vi började dagen med att öva in partydanser som ska användas vid olika tillfällen under säsongen så som på sessions, vid poolen, minidisco osv. Jag körde typ en låt sedan var jag slut... Jag lärde mig istället alla danserna genom att sitta på sidan och göra rörelserna. Tur jag är van att träna in danser. Efter två timmar gav vi upp och hade en timme innan det var dags för Resort Rumble (en timme jag spenderade mest sovandes...). Vi blev uppdelade i tre lag, röd, blå och grön. Jag var i lag röd tillsammans med Maria (dansk), Rebecca (UK), Robyn (UK) och Dario (italienare). Sedan fick vi ett papper med massa frågor att svara på som liksom var invävda i en historia. Till exempel Frida och Albin Svensson vill ta sig från hotellet till Turgutreis, hur gör de? Vilken dag skulle du rekommendera de att gå? Om de vill pröva lokal mat, vad kan de då äta? Om de vill köpa souvenirer, vart kan de göra det? Vi behövde ta reda på allt och åka dit och ta ett foto av oss framför platsen. Maria var smart och tog med en selfiestick för många selfies blev det. Dario var så less på selfies innan dagen var över. Vi tog en dolmus (lokalbuss typ minibuss som stannar vart man än vill gå av längs körsträckan mellan Bodrum och Bagla) till Turgutreis. Där lärde vi oss att hitta, besökte marinan och en moské. Vi åt lunch på en mysig restaurang där vi prövade turkisk pide (pizza) och turkisk pannkaka (som inte är ett dugg som pannkaka). Pannkakan består utav en tunn deg som kavlas på ett speciellt sätt på en duk. Vi fick se hur kvinnan i köket gjorde det och ta bild med henne. Vår servitör var riktigt trevlig och svarade på alla våra frågor om Turkiet. Robyn drack turkiskt kaffe som bygger på massa traditioner (bland annat kring giftermål) och man kan spå framtiden i det som är kvar i koppen efter man druckit upp. Men det är bara äldre kvinnor som kan det egentligen men vår servitris han försökte ändå. Maria tyckte det var så spännande att hon också ville ha sin framtid spådd. Hon beställde in en kopp turkiskt kaffe och när det var slut bad hon servitrisen att förutspå hennes framtid men nu kunde han inte. Hans fru var nämligen väldigt svartsjuk och arg och satt på andra sidan restaurangen och stirrade på oss. Vi fattade ingenting men det betyder säkert något speciellt om en man spår en kvinnas framtid... Istället tog han ett foto av kaffet med hjälp av sin frus telefon, skickade det till någon äldre kvinna som tydde det och Maria fick sin framtid spådd. Nästa stad vi besökte var Gümbet med sin lokala marknad, kebabstreet och bargata. Den där spådoms historien påverkade nog oss alla för vi somnade allihopa på Dolmusen och höll på att missa att stiga av. Vi såg förövrigt världens sötast lilla kattunge på kebabstreet. Jag ville verkligen bara plocka med mig den hem. Vi svarade på alla frågor, blev erbjudna gratis drinkar på alla barer vi gick förbi (vi sa nej, inte dricka på jobbtid) och åkte sedan vidare till sista stoppet, Bodrum.I Bodrum hittade vi äntligen ett apotek som var öppet så att jag kunde köpa någon medicin och sedan traskade vi ner mot Marinan och St Peters slott. Dör var det verkligen superfint och strax till höger fanns jättemysiga shoppingkvarter. Dit tänker jag återvända och köpa ljuslyktor till mitt rum och lite sånt. Sedan började klockan närma sig dags att åka hem så vi satte oss på en Dolmus som åker hela vägen till hotellet. Vi väntade och väntade men den gick ju aldrig... 18.30 skulle vi vara tillbaka så vi hann göra oss i ordning till Team dinner 19.30. Nu var klockan 18.15... Vi frågade när bussen skulle gå och han svarade 40 minuter. "Nej inte hur lång tid det tar, när går den?" "40 minuter, klockan 19". Det var ju bara att försöka ta sig hem på något annat sätt. Vi tog en dolmus mot Turgutreis och hoppade av halvvägs och hittade sedan snabbt en taxi där vi klämde in oss alla fem. 19.07 var vi framme och stressade som tusan... Jag kastade mig in i duschen, på med kläder, locka håret och 20 minuter senare var jag tro det eller ej färdig. Alla var så fint uppklädda och fixade. Vi åt middag i Gümbet på en restaurang som heter Annalivia där vi har 40% rabatt (så bra att vara rep, vi har rabatt på många ställen). Det var en jättefin restaurang med en trevlig ägarinna och supergod mat. Efter maten satt jag, Tash, Dario och Chelsea och diskuterade rätt seriösa saker när restaurangen plötsligt höjer musiken och släcker lamporna och jag fattar ingenting. Ur högtalarna hörs det happy birthday sången och alla i teamet sjunger med och kyparna kommer med dessert med ett ljus och tomtebloss. Allt för att jag fyller år idag. Så himla snällt! Jag blev verkligen överraskad. Och vilken efterrätt sedan.. Färsk frukt, glass och en supergod chokladfondant!! Vi gick sedan vidare ner mot bargatan där vi besökte en massa barer, dansade och hade svinkul. Vid midnatt höll både jag och Beth koll på klockan och precis på tolvslaget kastade hon sig runt mig och gav mig en grattiskram och plötsligt började happy birthday sången spelas igen. Jamie hade bett DJn att spela den. Det var helt amazing. Åh så fint team vi är! Sedan bjöds det på shottar! Som tur var är de inte lika starka som hemma för jag fick en av Matthew och en av Beth. Det var jättehärlig stämning och en svinbra kväll! Vid två tog fem av oss en taxi hem medan resten stannade kvar. Barägaren dealade fram ett schysst pris. Det var så skönt att komma hem och lägga sig efter den heldagen! Idag är det min födelsedag och första dagen vi är lediga! Det ska firas med Hamam klockan ett.