Telling the truth

Jag är hemma i Borlänge!! Jag har haft det så stressigt på jobbet nu så dessa tre dagar behöver jag verkligen i Dalarna. Jag känner mig sjukt sliten och trött, men grejen är att det bara är början.  Jag har fått ett nytt jobb som grafisk formgivare!! (Så sjukt roligt, och jag är evigt tacksam!). Dock så överlappar mitt gamla jobb på Espresso house med det nya, så från 1-15 september måste jag jobba non stop utan ledig dag emellan. Det är så jobbigt mentalt, jag får så ont i magen av att veta att jag inte kommer få vila en enda sekund på över två veckor med start från fredag. Och bloggen ligger jättemycket i kläm just nu. Jag har gått upp lite i vikt och känner mig inte alls lika fin om dagarna, och så fort vi testar att ta outfitbilder så blir jag missnöjd. Jag kollar mig i spegeln men vill bara gå där ifrån. Det är jobbigt att se att trots att jag sliter och rör mig på jobbet så visar kroppen det motsatta, men mamma säger att det är stress. Och mammor brukar ha rätt. Så jag får jobba på det helt enkelt. Och som ni kanske märker är bloggen sjukt dåligt uppdaterad - och det kanske inte är jättekonstigt när jag jobbar hela tiden och ser döendes ut efter att ha gått upp 05.30? Det får vara så här nu. Jag har ju ändå bloggat i över 9 år, så lite ofrivilliga pauser här och där känns ok. Nu ska jag försöka kämpa mig igenom dessa 15 dagar utan att svimma helt enkelt, men jag uppdaterar här lite då och då ändå, men kanske med taskiga mobilbilder ibland.  Ikväll ska jag iallafall få träffa nästan alla tjejkompisar på en middag på Black stone. Jag har aldrig ätit där förut så det ska bli riktigt trevligt. Det är så smart att vi kör gemensamma middagar med hela gänget (även om två inte kunde vara med ikväll) för då hinner jag liksom ta ikapp det jag missat under en och samma timme, typ. För jag har ju för det mesta ganska ont om tid när jag åker hem hit. Nu fick det här inlägget bli lite negativt och tjatigt, men det känns helt ok för mig. Jag är människa precis som alla andra.