Fint väder

Ett svagt ljud i form av en väckarklocka växer sig starkare för varje sekund. Du inser att du inte längre drömmer utan att den här väckarklockan faktiskt existerar. Du slår upp ögonen, sträcker dig motvilligt mot telefonen för att sedan trycka på snooze och återgå till några minuters ljuvlig sömn. Men just idag känns något annorlunda. Du öppnar ögonen igen för att slänga en blick mot fönstret. Ja, det är fan sant. Mellan persiennerna letar sig små strimmor av ljus fram och du förstår i samma sekund att idag, idag är det fint väder.   Att en så enkel sak kan vända på hela dagen. Mornarna brukar för det mesta kännas tunga, sega och påtvingade - men så fort du får en glimt av solen är det som att allt det där jobbiga bara rinner av. Det känns inte längre nödvändigt att ligga kvar i sängen utan du reser dig upp och drar upp persiennerna för att få det bekräftat. Visserligen är det bara några få plusgrader och snön ligger fortfarande där den ska - men efter månader med så gott som bara tungt hängande moln känns det befriande. Blå himmel, svaga ljud av fågelkvitter som letar sig fram genom fönsterrutan och en lätt droppande istapp dinglandes från utomhustaket. Idag blir en bra dag.   Du får en svag glimt av att våren är på väg, även om du lika mycket som jag vet att det är dagar, veckor och månader tills dess. Det omedvetna valet att ta på sig svarta byxor gör känslan ännu bättre. Att solen dras till dem och värmer dig med känslor som bara våren och sommaren brukar frambringa. På väg till skolan är människor i rörelse, marken bar från snö och du kan inte låta bli att fiska upp telefonen och knäppa av en och annan bild på solen. Som minne bara. Som minne att den faktiskt dyker upp då och då.    Vid femtiden är det dags att återvända mot hemmet. Solen har gått ner, de isiga vindarna är tillbaka och du skattar dig lycklig att du faktiskt valde vinterjackan trots det lockande vädret. Men det är en annan femma det. För hörrni, nu längtar jag till våren.