Ett nytt kapitel

Nu när jag ändå berättat för de flesta av mina vänner och min nuvarande arbetsgivare så kan jag ju skriva av mig lite här också. För er som inte vet så kommer min pojkvän Henrik från början från en mindre ort i Stockholm. Han har snart studerat klart sina tre år på programmet "ljud-och musikproduktion" på högskolan i Falun. Ganska snabbt efter att vi började träffas år 2015 blev jag successivt att flytta in hos honom. Speciellt när jag fick mitt jobb på cafét där jag är varje vardag, då såg vi det som en självklarhet att jag skulle bo hos honom i hans lägenhet. Men det känns på något sätt som att jag inte har flyttat "på riktigt" ännu, eftersom jag förflyttat mina ägodelar lite i sänder. Halva mig är ju kvar i Borlänge, som jag besöker typ en gång i veckan.Hur som helst, jag har ju egentligen utbildat mig till en grafisk designer i tre år. Jag känner mig ganska kass som fortfarande inte har hittat mitt "drömjobb" och jag vet inte riktigt längre hur jag ska gå till väga, även om jag gjort några få logotyper till mindre företag och säsongsjobbat med skolkataloger.  Det känns som att jag tappat lite driv, och lite självförtroende i branschen i samma veva även om jag innerst inne vet att det är som att lära sig cykla. Det är svårt i Dalarna, eller iallafall för mig.Och likaså inom musikbranschen för Henriks del. Så vi har bestämt oss att flytta till Stockholmstrakterna tillsammans. Vi har redan en fin liten etta som står och väntar på oss, vägg i vägg med mina fina svärföräldrar. Så allt är ordnat, nästan. Jag söker jobb för fullt, både grafiskt och annat, och var på min första intervju idag. Det är mycket tankar, nervositet och oro i mitt lilla huvud kan jag meddela. Jag är rätt stressad över att inte ha kontroll över situationen, som jag är så van vid att ha. Allt kommer nog bli bra, bara jag hittar ett trevligt jobb. Så snart flyttar jag. Typ snart iallafall, jag vet ju inte vad jag gör om en månad ens. Jag är skiträdd faktiskt haha. Jag har ju aldrig flyttat på riktigt förut. Det som är allra allra värst är ju att jag inte längre kommer ha lika nära till vänner och familj, det kommer verkligen suga. Jag har ju såklart Henke och hans familj, plus hans vänner. Men det blir ju en omställning ändå. Och sen har jag fina Marie som fått jobb supernära och som har slagit sig ner i Uppsala just nu, så det gör verkligen det hela mycket lättare. Men som sagt, jag är skiträdd. Men exalterad också såklart, för det ska bli så himla spännande och kul att göra något nytt. Men jag är ju så där att jag blir orolig och nervös inför det mesta som är nytt, så det kanske är därför jag blivit lite sjuk i kroppen på sistone. Det är en slags inre stress för mig när jag inte vet hur de närmsta månaderna ser ut. Men jag får ta en dag i sänder helt enkelt. Så nu vänder vi snart kapitel, och jag är så himla glad att få göra det med Henrik vid min sida!❤