Att klaga

  Vet att jag langade ett inlägg i ungefär samma genre som detta för någon dag sedan, men bitterheten har tyvärr inte tonats ned sen dess. So I will continue. Drar man ett genomsnitt på den tid jag kommit hem de senaste fem veckorna ligger det nog runt 20.00-22.00. Med cirkus en ledig dag i veckan. Inte för att vara så där jävla anti skola liksom, men nu är vi less. Less som satan. Griniga, trötta och frustrerade är nog nyckelorden för att beskriva mina egna och mina klasskamraters känslor i skrivande stund. När lärarna ser till så att uppgifter ska in i början av januari vill man ju nästan vässa knogarna alltså. Julkänslan har jag slutat leta efter dessutom, den tycks inte dyka upp - inte jättekonstigt med tanke på vart jag spenderar mina dygn. Att kattfan tagit in en levande mus sedan några dagar tillbaka, som tydligen tycker det är svinroligt att skrämma skiten ur en, sätter den där fina pricken över i:et som jag så frebrilt suktat efter. Sen vore det dunderbra om det efterblivna företaget med det milslånga numret kan sluta ringa hela tiden också.    Ja tack, nu har jag klagat klart för idag. Pusshej.