När luften inte kommer

Jag var på dåligt humör, kände mig lite deppig. Min sambo ska skämta med mig och jag bara snäser tillbaka irriterat. Han blir arg och går iväg. Jag får en klump i magen, tårarna väller upp i ögonen. Jag lägger mig i fosterställning på och kippar efter luft. Jag får ingen luft. Panikattacken kommer från ingenstans, för mig helt oprovocerat. Min sambo kommer tillbaka in i rummet och håller om mig och pratar lugnande. Jag får inte luft. Det kommer ett hickande läte emellanåt men annars är det bara korta flåsande som hörs. Tillslut fick jag lugnat ner mig och kan ta ett andetag, då kommer gråten. Jag ligger och gråter länge och mycket. Det känns som att det inte finns något slut på det. Men jag lyckas lugna mig igen. Jag ligger i min sambos famn länge. Vad händer med mig? Jag är ledsen länge. Minst en timme passerar där i soffan framför Tv:n. Vi går en promenad i höstsolen. Då går det över. Känslan av en tyngd i bröstet försvinner.