Hatkärlek till nya kursen

Hej! Jag har kommit fram till att jag har någon form av hatkärlek till den nya kursen jag läser nu. Den heter projektledning och nu i början handlar den mycket om människans psykologi och varför vi tänker och gör saker som vi gör. Jag tycker sådant är jätteintressant och gillar verkligen att jag kan ta det jag lär mig på föreläsningarna och applicera det på livet. Jag förstår mer hur jag själv tänker, hur andra tänker och hur våra känslor och tankar styrs och påverkar vårt beteende. Det är sådant som får mig intresserad och vill hela tiden lära mig mig mer. Alltså kärlek. Samtidigt som detta inspirerar mig så mycket skrämmer det mig lika mycket. Hur kan jag vara så lättläst att många forskare redan vet om mitt beteende. Hur kan saker jag har pratat om och lärt mig av min kurator komma upp i mina skolböcker och på föreläsningarna. Jag läste precis att vår negativa självbild är något som vi har blivit lärda eller skrämda till att tro. Då stävar vi efter andras uppskattning och ändrar och döljer den vi är. Jag kommer ihåg från när jag var yngre att första gången jag började få uppskattning av andra än mina kompisar var när jag dolde sidor av mig själv och låtsades vara någon annan. Eftersom detta gav mig den uppskattning jag sökte blev jag en annan person, en person som jag aldrig vill bli igen. Detta var alltså skrivet i en bok från 2011 (dock har jag en uppdaterad upplaga) och det var dels under denna tid som jag betedde mig som jag gjorde. Jag vet såklart att jag inte är den enda som har känt och betett mig på det här sättet, men när det dyker upp i ens kurslitteratur blir jag lite skrämd. Jag kan också dra paralleller mellan det jag läser och mitt liv vilket drar upp en del bra, men mest dåliga, minnen. Alltså: en väldigt intressant kurs som är ögonöppnande men också för med sig en del dåliga minnen = Hatkärlek.