Funderingar efter en tid med cancer

Vad händer när tiden har gått? Den tid efter som man ska använda för att anpassa sig till tillvaron. Anpassa sig till vardagen igen, eller kanske en ny vardag. Vad är det tänkt att man ska göra, känna, tänka? Ska cancern bara finnas till och man ska återgå till sitt tidigare liv? Återgå till något som kanske aldrig kan uppnås igen?   Detta är några saker eller tankar jag har haft under åren. Kanske mest i början efter att jag själv fått min diagnos, men de kan fortfarande poppa upp i mitt huvud. Jag har inte några direkta svar på mina frågor. De varierar säkert också från person till person. En sak som är självklar för en kanske inte är det för någon annan. För mig har inte riktigt något varit självklart, förutom att jag inte ville tillbaka till den tillvaron och vardagen jag hade. Jag hade själv kört mig i botten, dels på grund av sjukdomen, dels på grund av att mitt psyke inte hängde med. Men dagen som jag visste varför allt hade blivit så fel så visste jag också att jag bara kunde bli och må bättre därifrån.    Inget är skrivet i sten. I den situation som cancer sätter en i så finns det inget rätt eller fel att känna. Man kan bara göra det bästa utifrån sin egen situation. Vad man väljer att göra av sig själv är upp till en själv. Men vad man än gör så tror jag att det är väldigt svårt att gå tillbaka till sitt tidigare "normala" utan man gör något nytt av det man har. En ny tillvaro som man ska vara bekväm att leva med. Det har jag lyckats med, efter mycket om och men. Men det går, ibland får man bara kämpa lite för det. Lite mer än vad man redan har gjort.