En text från förr

... Jag grät ofta den vintern. Jag förstod inte själv varför jag grät. Jag var bara utmattad och tänkte "jag orkar fan inte detta längre". Men vad var det jag inte orkade? Jag var inte sjuk? Det trodde jag inte då. Men det var jag. Mina vita blodkroppar ökade till onormala mängder i mitt blod. Mitt immunförsvar var som bortblåst. Men man blir ju alltid förkyld på vintern. Men kanske inte såhär ofta...Nu är det ungefär tre år sedan jag mådde såhär. Några månader senare får jag beskedet om att jag hade leukemi. Det är underligt hur fort tiden går, samtidigt som jag minns denna vintern som om den nyss hade vart. Jag tror nog aldrig att jag  kommer att glömma, tror inte att jag vill glömma den heller. Hur hemsk och tråkig den här perioden i mitt liv än var, är den en del av mig idag.