En sak många inte förstår

Hej! Det finns en sak som jag har märkt att många inte förstår. Skillnaden på att välja något och att bli tvingad till det. Igår träffade jag två gamla kompisar som jag inte har träffat på ett tag och vi pratade om allt möjligt som hade hänt sedan sist. Vi pratade ett tag då det nästan var ett år sedan vi sågs, det var mycket som hade hänt. De bjöd också med mig till en fest med deras kompisar samma kväll. Jag kände direkt att jag inte ville. Det lät som att det var kompisar till dem som festade mycket tillsammans. De är säkert ett jätteroligt gäng men samtidigt kände jag direkt pressen. Pressen över att behöva förklara varför jag inte dricker. Känslan av andras blickar om man inte dricker. Mina kompisar vet att jag inte kan göra det längre på grund av mina mediciner. Deras kompisar vet det inte. Jag var trött efter veckan och ville gärna ta det lugnt hemma, men främst var det den här pressen som fick mig att inte vilja följa med. Jag har fått höra kommentarer som ”Du kan ju inte utesluta dig från saker bara för att det är alkohol inblandat” och ”Men det är skönt att inte dricka så mycket på kvällen, man mår mycket bättre då”. Jo jag kan utesluta mig från saker som innehåller alkohol då det gör mig obekväm och ledsen. Ja det är skönt att dricka lite en kväll emellanåt men inte att behöva tvingas till att göra det varje gång. I den alkoholkultur som vi har idag och speciellt bland oss yngre är det oftast konstigt att någon inte dricker. Eller så är det en stark person som självmant avstått från att göra det. Det är få som jag har träffat som inte har ett val. De kompisar jag träffade idag är två som jag brukade festa mycket med under gymnasietiden, innan jag blev diagnostiserad med leukemi. Det jag känner för att säga till dem är inte elakt menat, men jag tycker inte om de här oförstående svaren eller kommentarerna. Jag kan ta det från personer jag inte hat känt så länge men inte mina kompisar. Det svider på något sätt. Jag kan inte be dem att relatera men jag kan försöka be dem att se min kamp. Till de kompisar jag träffade idag vill jag säga: Kommer ni ihåg hur glad jag brukade vara på festerna? Kommer ni ihåg hur mycket jag skrattade när jag drack alkohol? Jag kommer aldrig att få uppleva det igen.. Att sitta och titta på när andra gör det jag brukade tycka om att göra, att inte välja det men bli tvingad till det, gör mig bara ledsen. Hur kul är det med en person som mer eller mindre sitter i ett hörn och tittar på? Ja, jag kan engagera mig till att vara med. Ja, jag behöver inte bara sitta och titta på. Nej, jag behöver inte vara deppig över alkohol. Men det är jag. I det samhället vi har idag ska jag kunna säga detta utan att folk tittar snett på mig. Varför dricker folk alkohol? Jo, för att det gör dem oftast gladare. Återigen tillbaka till det här med att inte alla förstår skillnaden mellan att välja något och bli tvingad av utomstående faktorer att göra något. Jag blev tvingad att inte mer kunna dricka alkohol och andra har valt det för att de inte vill bli bakis eller för att det är bättre för hälsan. Jag valde inte att ta tabletter för att hålla mig vid liv som andra väljer att ta vitamintabletter för att det är bra för kroppen. Jag valde inte att bli tvingad in i en situation som många inte förstår och inte kan relatera till för att de helt enkelt inte genomgått så mycket i livet än. Jag blev tvingad till det, när jag var 18 år. En fika på stan? Låter jättebra! En mysig grillkväll? Låter underbart! Lugna kvällar med kompisar som man kan prata hela natten med? Jag älskar det! Men be mig snälla inte att sitta och titta på när andra gör saker som jag fortfarande saknar. Till och med min mamma förstår mig när jag säger att jag inte vill vara med när jag vet att folk kommer att dricka mycket alkohol. Jag ber inte människor att förstå hur det är, men jag kan be er att förstå skillnaden mellan att välja och att bli tvingad till något.