Dåliga morgnar...

Hej! Alla morgnar är inte som vi vill att de ska vara. Ibland är vi stressade, ibland har vi svårt för att vakna och ibland är det för att vi bara inte vill lämna sängen på grund av den där saken man måste åka till. Jag har själv varit i sitsen där jag måste debatera med mig själv för att kunna ta mig upp. Oftast händer det här när man har saker att göra, men vad händer om du inte har något inplanerat på dagen? "Vad skönt då kan man ligga kvar och dra sig lite". Eller? Tänk att du är i en situation, eller en period, där du redan är deprimerad eller har ångest. Då är läkarens och kuratorns och liknande, deras rekommendationer är att ta det lugnt och inte tvinga sig till saker man inte vill eller känner för att göra. Tänk om problemet är att man inte vill gå upp ur sängen den dagen. En morgon vaknade jag och skrev upp det jag kände. Tyvärr är det inte enda gången jag har känt detta men då skrev jag såhär:Jag vaknar med gråten i halsen. En klump i bröstet som stramar åt. Jag hatar att behöva vakna såhär. Det värsta är att jag vet om att detta kommer att sitta i minst några timmar, om inte hela dagen... Detta är något jag är övertygad om att jag inte är själv om att känna vissa dagar. Andra dagar känner jag mig helt ensam. Hittills har jag aldrig spenderat en hel dag i sängen på grund av att morgonen började såhär, men det skulle inte förvåna mig om en sådan dag kom. Hittills har jag kunnat debatera mig upp ur sängen gör göra minst en sak under dagen som jag tycker om att göra. Hamnar du i samma situation eller bara har en dålig dag rekommenderar jag att du gör desamma. Hoppas att ni har en trevlig dag!