brödbeta

Har inte träffat Anna på fem månader, och idag så står jag och väntar på henne i regnblöta staden utanför vanliga Le Pain Francais och smsar. Så i ögonvrån ser jag någon komma spörtandes i världens hastighet mot mig, jag får som tunnelseende och kan bara se en figur i jeansjacka komma emot mig, beredd att slänga sig över mig. Jag skriker, slänger händerna över ögonen och backar undan och står sen och stirrar på henne i flera sekunder. Emotionellt överväldigande.Åh det var fint.(Jo, efter att chocken lagt sig lite så kramades vi. Flera gånger. Fina tjej.)