Torsdag 6 april. Vad var det jag skrev...?

Hej igen! Texten i rubriken får väl sägas vara en slags travestering på det bevingade uttrycket "Vad var det jag sa?" Jag återkommer med det längst ned i inlägget. Först vill jag dock skriva om ett par andra saker. En av dem är att jag i går skrev färdigt min 16:e novell. Den heter "Mycket som kan hända" och är på 13 A 4-sidor. Det innebär att jag nu har författat 185 A 4-sidor, så nog finns det underlag för en bok. Dessutom ligger jag nästan två månader före min tidsplan. Den här novellen skulle vara färdig senast 1 juni, men det är bara bra att ligga före. Sedan vill jag skriva om dramat i Premier League under gårdagskvällen. Tottenham spelade borta mot Swansea. Dom låg under med 1-0 när det återstod två minuter av matchen och jag hade nästan gett upp. Det är bara att ta en förlust och tappa poäng i kampen om att komma i kapp Chelsea, tänkte jag. Då hände det mirakulösa! Först blev det 1-1 och på tilläggstid kom både 1-2 och 1-3. Vilken vändning! Resultatet innebär att Tottenham fortfarande har lite häng på Chelsea och ett - i alla fall på pappret - lättare spelschema kvar. Till sist det här med rubriken. Alla har ju sett vilket postkaos det blivit och hört hur dåligt Posten fungerar. Nu är det tydligen riktig kris när det gäller lönsamheten också. Den danska delen av PostNord går mycket dåligt. I detta sammanhang kan det vara kul att se vad jag skrev för 9 år sedan i vår lokala facktidning. Här är ett utdrag ur den krönika jag skrev: Alla kan vi säkert dra oss till minnes, när vi fick beskedet om sammanslagningen mellan danska och svenska posten. Det var den första april och de allra flesta trodde nog att det var ett aprilskämt, men det var alltså helt sant och det kändes, i alla fall för min del, som något av en kupp. Spontant tänkte jag: ”Vad håller dom på med?”, men ingenting förvånar längre när det gäller Posten. Däremot blev jag mycket misstänksam. När den danska postchefen och Postens chef, ”nickedockan” Erik Olsson, stod där tillsammans med den flinande näringsministern Maud Olofsson, sade en ren ryggmärgsreaktion från en klassmedveten arbetare, att det här var något skumt. När jag har bilden av dessa tre på näthinnan, blir jag väldigt tveksam till om det är något bra för oss anställda, men på en avreglerad marknad gäller det, enligt kapitalistisk logik, att slå till först istället för att själv bli slagen.   Naturligtvis välkomnar Erik Olsson, inte helt oväntat, en fullständig avreglering av postmarknaden inom EU år 2011. Man kan faktiskt undra om karln är dum i huvudet. Jag kan, när det gäller avregleringar, inte komma på någonting som har medfört något positivt. Nu är vår postchef givetvis inte dum, utan måste helt enkelt tycka så, som den köpta lakej han är.  Att samhället och postdistributionen skulle kunna planeras på ett förnuftigt sätt är helt otänkbart om man skall följa samma logik, men det är enbart beklämmande och märkligt i sammanhanget att SEKO så totalt viker ner sig och tycker att affären är bra och tryggar jobben i framtiden. Med facit i hand är det knappast någon som kan påstå att jag hade fel. Vi hörs!