Tisdag 23 januari. 20 år sedan...

Hej igen!Undrar ni vad som döljer sig i rubriken? I så fall kan jag upplysa om att idag för precis 20 år sedan, var jag med om en fruktansvärd händelse.Fredagen den 23 januari 1998 bröt jag nämligen fotleden och fick krypa(!) hem. Jag har - om jag minns rätt - skrivit om det här nån gång förut, men jag kan ta det en gång till.Det var på den tiden då jag fortfarande löptränade en del. Jag hade bestämt mig för att ge mig ut på eftermiddagen strax innan det mörknade. Tanken var att springa i ungefär 50-55 min. Sagt och gjort; jag kom iväg som planerat. Snön hade börjat falla, så jag insåg att det gällde att vara på sin vakt. När jag hade varit ute i 7-8 min, kom jag på att det brukar var s.k. svallis på ett ställe och då var försiktighet ett måste, men innan jag hann tänka riktigt färdigt, kanade höger fot iväg och vänster fot bröts bakåt. Jag tänkte att det var en rejäl stukning, så i det läget var det bara att vända om och i bästa fall jogga hem.Jag kom också upp på fötter och stapplade fram några steg, då vänsterfoten plötsligt vek sig och skosulan var upp och ned. Då först insåg jag att fotleden var bruten. Det gjorde naturligtvis fruktansvärt ont och som en följd av det la jag mig ner och ropade på hjälp, men ingen levande varelse hörde mig; åtminstone ingen människa, så det var bara att ställa sig på alla fyra och börja den mödosamma krypningen hemåt. Om ni undrar hur det kändes, kan jag tala om att det var en plåga. För varje gång vänster knä rörde vid en liten sten, rot eller stubbe strålade det ner i vänster fot och det var smärtsamt.Efter en timme och en kvart - då mörkret för länge sedan infunnit sig - kom jag så äntligen fram till bebyggelse och då hade jag tillryggalagt nästan 1,5 km krypande. Sedan fick jag hjälp av en tjej, som var ute med sin hund och så småningom, via taxi, hamnade jag på akuten i Borås och där opererades jag. Gipset satt på i närmare sju veckor. Därefter tog det mer än ett halvår innan jag var någorlunda återställd.Händelsen den 23 januari 1998 kommer jag dock aldrig att glömma. Nedan kan ni, förresten, se en skannad bild på hur jag såg ut med gips då. Bilden är tyvärr inte av bästa kvalité. Vi hörs!