Magasin
Slumpa blogg
Topplista

Vanliga frågor
Kontakta oss
Annonsera

Logga inStarta ny blogg
Logga inStarta ny blogg
  • Magasin
  • Topplista
  • Annonsera
  • Info
    • Vanliga frågor
    • Kontakta oss
    • Annonsera
    • Sekretessinställningar
    • Devote på Instagram
    • Devote på Facebook
  • Starta blogg
  • Logga in
Min blogg
  • Min blogg
  • Kategorier
    • ABOUT ME
    • YEAR1
    • BACHELOR 11/12
    • Visa alla kategorier
  • Arkiv
    • Maj2015
    • April2015
    • Mars2015
    • Februari2015
    • Januari2015
    • November2014
    • September2014
    • Juni2014
    • Maj2014
    • Mars2014
    • Visa hela arkivet
  • Om mig

Ett kollektiv behöver ett namn.

Ett hejdå till föräldrarna, en stadig ekonomi, eget boende m.m. Ja, ni förstår. Allt detta har ingen betydelse då man inser vilket nytt ansvar man nu har. Denna insikt kom jag att uppnå när magen började kurra.

Ojdå. 
 

 

Jag kände mig så okunnig som frågade mig själv, med den stora frågan, gåtan, "Vad gör jag nu?".   

 

Mat, det självklara svaret. Men mat hade alltid funnits till hands tidigare. Det var så enkelt att bara rota fram något från matskåpet för att åter krypa in till sitt rum och mumsa i sig det. Mat fanns serverad överallt. Nu var man tvungen att jaga.   

 

Nu befinner sig alla medlemmarna från vårt kollektiv närvarande. Det är svårt att komma fram med ett fungerande system om hur pengar och mat ska fördelas. Ett förslag var då att de mest gemensamma livsmedel, ska vi dela på. Varor som man ensam finner utsökta ska handlas själv.

3 gånger i veckan ska vi laga en stor middag. Övrig mat förvaras i matlådor. Vi alla får en dag var.  
 

 

Vi planerade måltiderna och skrev upp allt som behövdes på en lista. (Tack å ni fina föräldrar där hemma med ett bra system!)

Tillsammans cyklade Erik, Joel och jag till Ica Maxi och shoppade loss. På något sätt kändes det som att vi hade hela livsmedelsbutiken i vår hand för det blev lite av en slags impulsshopping. "Billiga priser" handlade det om. ICA Maxi annonserade ut priser som  "Köp två för 35!" När det egentliga priset var två för 36. En krona. Vi tjänade, EN KRONA. 

Nu gällde det att inte falla för sådana priser eller så kallade erbjudanden. Nu gällde det även att offra sig för att utstå med mat med märket "Euroshopper".

Med en full vagn (mestadels med kött då mina samboende fann det oerhört billigt och ville passa på) begav vi oss hemåt med flera kassar på cyklarna. Än en gång får jag sova med mer värk.
 
 

 

"Vi måste ha ett namn till vårt kollektiv!", utropade Erik. Joel och jag funderar lite men ger upp. Erik fortsätter, "Vi heter DEJ! Daniela, Erik och Joel."
För då kan man slutligen säga, "Allt handlar om DEJ!"
 
 

Lite töntigt och lite härligt.   

 


 
 

 

Detta är mitt nya rum. Studenterna har nu gjort sig tillrätta och kylskåpet börjar ta efter sin rätta studentskepnad. Tacomat och alkohol.    


 
 

31 augusti 2011 kl 22:18
0kommentarer

Ett kollektiv behöver ett namn.

Ett hejdå till föräldrarna, en stadig ekonomi, eget boende m.m. Ja, ni förstår. Allt detta har ingen betydelse då man inser vilket nytt ansvar man nu har. Denna insikt kom jag att uppnå när magen började kurra. Ojdå.     Jag kände mig så okunnig som frågade mig själv, med den stora frågan, gåtan, "Vad gör jag nu?".      Mat, det självklara svaret. Men mat hade alltid funnits till hands tidigare. Det var så enkelt att bara rota fram något från matskåpet för att åter krypa in till sitt rum och mumsa i sig det. Mat fanns serverad överallt. Nu var man tvungen att jaga.      Nu befinner sig alla medlemmarna från vårt kollektiv närvarande. Det är svårt att komma fram med ett fungerande system om hur pengar och mat ska fördelas. Ett förslag var då att de mest gemensamma livsmedel, ska vi dela på. Varor som man ensam finner utsökta ska handlas själv. 3 gånger i veckan ska vi laga en stor middag. Övrig mat förvaras i matlådor. Vi alla får en dag var.      Vi planerade måltiderna och skrev upp allt som behövdes på en lista. (Tack å ni fina föräldrar där hemma med ett bra system!)Tillsammans cyklade Erik, Joel och jag till Ica Maxi och shoppade loss. På något sätt kändes det som att vi hade hela livsmedelsbutiken i vår hand för det blev lite av en slags impulsshopping. "Billiga priser" handlade det om. ICA Maxi annonserade ut priser som  "Köp två för 35!" När det egentliga priset var två för 36. En krona. Vi tjänade, EN KRONA.  Nu gällde det att inte falla för sådana priser eller så kallade erbjudanden. Nu gällde det även att offra sig för att utstå med mat med märket "Euroshopper". Med en full vagn (mestadels med kött då mina samboende fann det oerhört billigt och ville passa på) begav vi oss hemåt med flera kassar på cyklarna. Än en gång får jag sova med mer värk.      "Vi måste ha ett namn till vårt kollektiv!", utropade Erik. Joel och jag funderar lite men ger upp. Erik fortsätter, "Vi heter DEJ! Daniela, Erik och Joel." För då kan man slutligen säga, "Allt handlar om DEJ!"   Lite töntigt och lite härligt.           Detta är mitt nya rum. Studenterna har nu gjort sig tillrätta och kylskåpet börjar ta efter sin rätta studentskepnad. Tacomat och alkohol.       

Föregående inlägg

Kapten Röd och nollor

Nästa inlägg

Roadtrip, värk och självständighet.

Till bloggens startsida

Lamartine