Min arma kropp, min arma själ

Jag växte upp söt. Jag älskade att vara i centrum. Sedan hände någonting. Jag började äta , jag vet inte varför . Men någonstans där och då så förklarade jag krig mot min egen kropp. Det kriget har pågått i flera år . Ibland har jag varit smal och ibland har jag varit överviktig. Men kontentan har alltid varit det samma. Självkänslan är den samma. Personen inuti mig, mina tankar, mina känslor är från en väldigt liten person. En person som kan vara väldigt hård mot sig själv och som ofta har svårt att ta emot beröm . En person som tyvärr jämför sig alldeles för mycket med alla andra. Alla är ju olika. Alla är speciella. Jag är jäkligt speciell och jag har väldigt bra sidor . Det är synd att jag inte uppskattar dem mer än vad jag gör. Jag försöker att ändra på det.Jag har med mina dieter genom åren inte skapat mig en sund inställning till mat, jag vet det. Antingen så är jag "värd" det eller så ger det mig ångest .Jag vill så gärna vara normal , lagom liksom. Jag vill vara en sund förebild för mina barn. Så nu likt Mia Skärringer skiter jag i detta. Jag kommer att köra mitt race och försöka må bra. Vi var bara ett liv, varför ha ångest mer än nödvändigt liksom? Jag har kommit underfund med att jag älskar att promenera, och röra på mig. Jag kommer nog aldrig att springa en femmil , men jag gillar tankarna , ensamtiden och känslan efter. Jag gillat tanken på att ta hand om min kropp, att stärka den.Jag tycker det är kul att "ladda ur" . Motions -mässigt. Det skall jag försöka satsa på. Jag vet att man mår bra av det. Men om jag av olika anledningar inte lyckas göra det så må det vara hänt. Här och nu.Jag tycker det är kul med bakning och matlagning . Mat kan vara en njutning och en guldkant på tillvaron . Så vill jag ha det . Varken mer eller mindre . Så kommer jag att göra nu.