Ljus i mörkret

Som jag har längtat,  Jag vet också att jag haft bråttom. Detta ville jag från början . Men barnen har varit för små. Jag mins och reflekterar med glädje barnens och min resa till Linköping i onsdags, den var jätte-lyckat. Nu var ju resan barn-anpassad.  Bussresa, leksaks-shopping , fika , bio och Pinchos. Men det  var en familje -resa och om den skall vara lyckad då brukar jag utgå från barnen , och en dag o Linköping passade nu perfekt .  Jag märkte det när min hjärna började planera fler resor dit . Allt gick smidigt. Vi hade trevligt, och jag blev stolt över mina barn. Detta har jag längtat efter att göra. Att umgås och göra trevliga saker. Nu har allt en baksida. Dottern hade inte ork till restaurangen så den upplevelsen var i övrigt att önska. Men med erfarenhet så gick detta ej förstöra allt roligt vi gjort.Jag hade ( tyvärr)ångest många gånger under dagen . Främst för att jag ville få dagen lyckad .En slags nervositet , är en bra beskrivelse .  Nu i efterhand kunde jag varit  mycket mer här och nu . Men jag tar det steg för steg.Jag kontrollerade ångesten,  lät den ej hindra mig, den blev inte värre och den påverkade inte mitt humör mot mina nära och kära. Jag visste och kände också när vi åkte hem att jag inte skulle ha krafter kvar, och att dagen därpå fick ändras om till en dag i vilo-läge. Allt detta tar jag som  ett friskhetstecken. Så på många sätt blev denna dag ett ljus i mörkret .Kram Jessica.