Drömmen , fantasin och den bistra verkligheten...

Det dröjde inte länge, kanske en hundradels sekund .Kollegor på mitt jobb pratade om fiske . Om hur mysigt de hade haft det. De åkte ut på sommaren, hela familjen. Min andra kollega höll med, de älskade också att fiska. Med ens så såg jag bilden framför mig. Om hur det skulle kunna te sig hos oss i vår familj . Ni vet den där gloria bilden. En perfekt sommardag, hela familjen i en mysig vik. Alldeles ifred. Lyckliga glada barn. Lycklig , stolt fru och mor . En mor som blir av denna dag så uppfylld av allt det lyckliga så lite ensam tid med sin älskade make också blir till. Ni vet det perfekta livet. Den perfekta semesterdagen.En guppande båt , en lycklig familj. En lycklig stund som skulle berika våra barns hjärtan . Berika det så pass mycket att det är detta de vill göra med sina egna barn .Så vaknade jag upp och knackade mig själv på axeln." Nu gör du det igen, Jessica" . Den där bilden finns inte. Delar av den finns, men inte hela. Vi hade en mysig och trevlig semester på Öland förra året . Det var mysigt. Stranden -underbar. Vädret -underbart .. Det var underbart för det mesta... Det hela är att livet innebär alltid en rad utbildningar och vi lär oss hela tiden av det. Det är först nu jag har börjat arbeta med att göra illusionen av våra framtida projekt tillsammans mer verklighets-trogna. Jag börjat nu få bitarna i vår familj att falla på plats . Hur vi fungerar bra ihop , och vad som triggar igång oss .Har man en son som är extremt rädd för getingar så innebär augusti och sommarvärmen en utmaning för familjen Molander.Att sitta som en lugn harmonisk familj med picknick-korg , och ha det trevlig stund vid när vi skulle äta, blev sommaren 2014 svårt att nå upp till.Istället infann sig en bild av en skrikande , vettskrämd son och en till en lika hysterisk mor som skriker och springer bakom honom viftandes för att få bort getingarna som envist, hungrigt och glupskt jagar honom .Allt detta sker inför lugna, harmoniska badgäster och en chockad far och syster som ser detta otroliga skådespel. Som hämtat ur "sunes sommar".När dessa situationer sker så har jag anat ett visst mönster i periferin .Vi äter alldeles för sent. Alla är behov av mat och ingen av oss i familjen Molander är trevliga och tillmötesgående just då.Jag har motor och drar mitt strå till stacken genom att öka tempot. Min man ser detta och antingen då hinner han inte med mig, eller så kompletterar han mig genom att sakta ner tempot. Vilket gör ofta att jag vid stressade situationer ökat mitt.( ännu mer) Jag skäms sedan över att bilden av den perfekta sommar-dagen blir förstörd, att jag och vår familj även tom förstört andras semester . Detta analyserar jag och ältar till maxnivå. När vi sedan gav upp och återvände till husvagnen lade det sig ett magiskt lugn över stranden...På vägen hem åt sonen (skyddad) i husvagnen . Det blev lugnast så.Så hur ska man ta lärdom av detta till nästa gemensamma resa eller äventyr dom vi tillsammans ger oss ut på?Vi får väll se...;)Så att vi