Medberoende

Hej ni som läser min blogg Tänkte prata om hur jag upplever att vara medberoende åt en i närmaste omkretsen. Jag kan bara tala om mina egna upplevelser . Kring detta. Men jag vet nu hur dålig man blir av att vara det. Jag älskar den personen jag är medberoende med. H*n är en av mina närmsta. Att lägga all sin tid på att försöka finnas där, helst hela dyget. Att inte våga lämna hemmet eller låta personen vara själv. Att all energi och kraft går att vara livvakt. Att alltid prioritera h*n istället för en själv. Att är som att leva som just h*n känns nästan som ett missbruk själv. Jag får den känslan, alla känner olika. Jag skulle offra mitt ben utan tvekan bara h*n blir frisk. Att man hellre vill ta all skit ifrån h*n. Att själv vilja byta liv så jag tar skiten och h*n blir frisk. Man kraschar tillsist och går in i väggen. Jag kan inte ta mig loss själv och måste få hjälp att börja prioritera mig själv. Inser hur svårt det är att se själv att man blir sjuk i medberoende. För det totalt kraschar tillslut.