Traumat

Hej! Som jag skrev för ett par inlägg sen så hade jag en väldigt traumatisk jul och har mått väldigt dåligt men är nu redo att dela med mig. Ni som läser min blogg vet ju säkerligen redan ändå. Hur som haver så började allt egentligen redan i september när jag och Frans bestämde oss för att vi vill ha barn. Jag slutade med mina minipiller och POFF hann inte ens uppfatta att jag hade ägglossning så var jag gravid. Vi blev superglada och fick tid för ett första ultraljud 23e december. Perfekt tänkte vi! Då kan vi överraska våra familjer med nyheten på jul! Under veckorna fram till ultraljudet hann vi drömma, planera och börja längta. Väl på ultraljudet drogs mattan bort under våra fötter. Det fanns ingen bebis i magen. Där emot var jag gravid med en hinnsäck och en stor moderkaka som skulle kunna vara en ovanlig form av cancer. Med chock, sorg, krossade drömmar och stor rädsla fick vi fira den värsta julen i mitt liv. Det har nu visat sig att det var vad läkarna förmodade -mola. En godartad tumör som kan sprida sig i kroppen som elakartad cancer. Jag går på provtagningar varannan vecka för att se att gravidhormonerna går ner som dom ska och när de är under 5 två gånger i rad friskförklaras jag och får försöka bli gravid igen om jag vill. När jag fortfarande hade tumören i kroppen låg mina gravidhormoner på över 200 000. Efter operationen och första provtagningen hade de gått ner till 160! I fredags tog jag ett nytt prov och nu väntar jag på svaret från det. Idag har jag vart på röntgen av lungor och buk eftersom det är dit cancern ofta sprider sig. Jag får svar om ca en vecka. Jag var även hos kuratorn på gynavdelningen idag. Det känns skönt och viktigt att få prata om allt som hänt.  Så nu vet ni. Jag mår under omständigheterna bra men det är mycket att bearbeta. Tack för att du orkade läsa! Nu ska jag på hormonyoga!