Från en grossist av skruv till en annan

Nu är det dags. Eftersom det aldrig har funnits någon som har frågat mig om jag vill vara med på en intervju om mitt yrke så gör jag det själv. Det är alldeles för många ointressanta yrken som får skina i strålkastarljuset för jämnan. Så vad är det som får mig att tro att mitt jobb är så mycket intressantare än andras? Det har jag inte sagt, men jag är övertygad om att det är viktigt att ge alla yrkesgrupper någon form av medial uppmärksamhet. Så då gör jag det genom min blogg. Jag är grossist av skruvar. Jag ser till att Sverige byggs. Hur lätt tror ni att det är att snickra ihop ett hus utan skruv? Hur många stolar, bord, sängar och andra möbler tror ni skulle kunna existera utan att det fanns proffs inom mitt område? I höst har jag har arbetat i branschen i snart 30 år. 1989 tog jag över affären av farsan, som i sin tur försåg bygden med skruv. Jag minns att han en gång hade satt en lapp på dörren där det stod ”Meddelande från den som ser till att era tak inte rasar in. Er grossist av skruv”. Han ville meddela att han, en gång för alla, valt att åka på semester. Lappen var ett slags försvarstal för de som han misstänkte skulle bli besvikna på honom. ”De får väl för fan gå till någon annan. Allt byggande kan inte hänga på att det finns en grossist av skruv i krokarna jämt” sa han och sippade på sin drink i Palmas. Uppenbart nöjd över tanken på att vara saknad där hemma. Jag minns den semestern. Det är nu över 30 år sedan som det kom en ny grossist av skruv till stan, nämligen jag själv. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att ta över efter farsan. Någon måste ju göra det, och det tror fan att jag gör det bra när jag har haft en sådan lärare. Ibland får jag frågan om hur jag kan gå runt på den här verksamheten. Det är inga problem, kan jag säga. När folk förstår vilka dåliga skruvar som finns på Clas Ohlson och alla andra skit-affärer så inser de att de behöver en riktig grossist av skruv. Nyligen var det 21 år sedan som farsan dog. Han som var originalet, som såg till att husen byggdes, grossisten av skruv i staden. Jag tror att han skulle vara nöjd om han fick höra att affärerna fortsätter att gå bra. Jag som tänkte att detta inlägg skulle bli en hyllning till yrket. Nu blev det istället en hyllning till min pappa. Samtidigt kan jag känna att de båda på många sätt är samma sak.