4 år med fasadrenovering i Stockholm

Det jag kommer skriva om idag har jag nämnt förr. Eftersom jag vet att många av er som läser mina texter är relativt nya ska jag dock tillåta mig att upprepa mig. Inte minst därför att det idag är många, företrädesvis unga, personer som upplever det jag upplevde. Jag hade varit arbetslös under ett års tid efter mina gymnasiestudier. Många av mina gamla klasskamrater var lika arbetslösa som jag. Många hade också fått jobb, vissa tack vare att de flyttade utomlands för att få tag i något. Jag hade varken modet eller drivet att flytta till Oslo, vilket flera vänner hade gjort. Jag var fast hemma. Fast i arbetslöshet och tristess. Fast i en tillvaro där jag hade ständiga diskussioner om jobb med mina föräldrar. Efter att jag och min mamma hade ett enormt gräl om min situation bestämde jag mig. Antingen skulle jag skaffa ett jobb eller så skulle jag flytta hemifrån för att slippa tjatet. Som tur var för mig så blev det förstnämnda. Av en slump lyckades jag få jobb på min morbrors firma i Stockholm som sysslade med fasadrenovering. Jag hade aldrig ens reflekterat över att man kunde arbeta med fasadrenovering, i Stockholm eller någon annanstans. ”Det är roligt!” försäkrade han mig, och jag tog honom på orden. Efter ungefär 2 veckor satte jag mig på tåget mot Stockholm och gjorde mig redo att börja arbeta med fasadrenovering. Det kändes spännande och samtidigt väldigt läskigt. Jag hade aldrig sysslat med något liknande i hela mitt liv. Jag hade aldrig renoverat något. Jag hade knappt byggt något förutom när jag var tvungen i samband med slöjden. Kort och gott: Hur fan skulle det här gå? Hur skulle JAG kunna jobba med fasadrenovering i Stockholm? Det visade sig att jag skulle klara av jobbet bra. Jag fick förstås en ganska enkel roll till en början, men jag är snabb på att lära mig. Efter bara ett par veckor i Stockholm tyckte jag mig ha en uppfattning om grunderna i fasadrenovering. Det var roligt och utvecklande. Dessutom fick jag njuta av att arbeta i ett oerhört härligt team. Det kändes som att gänget hade jobbat med varandra i evigheter. Det var däremot inga problem för mig att, som utböling, få en roll i sammanhanget. Nu är det snart 4 år sedan jag började arbeta med fasadrenovering i Stockholm – Och jag trivs bättre än någonsin. Står ni inför val av karriär? Hur tänker ni i så fall? Jag är nyfiken på att höra så skriv gärna i kommentarsfältet!