Vem tränar jag för egentligen?

Vart vi än går så matas vi in med information hur vi ska se ut, hur vi blir den perfekta personen. Lika finns det olika diter som vi kan räkna på flera händer. Nu är det inne med rump challange, människor strävar efter en Kim Kharsidan röv. Tycker den frågan, rubriken lyder är så viktig att ha i bak huvudet. Vem tränar jag för egentligen? Tränar jag för mig själv? Tränar jag för jag är missnöjd med något? Tränar jag för det ska se bra ut i andras ögon? Tränar jag det för få mig må bra? För sanningen är, många säger, vad duktig du är som springer en mil, som varit på gymmet. Får ofta höra vad duktig jag är som tränar som jag gör, vissa blir imponerad av min miltid. Där blir det många likes. Lika är det inne att visa upp allt detta grönt vi äter, väldigt få som visar om dem slängt i sig godis, utan på instagram är det mycket den perfekta fasaden.         Undra hur många likes jag får för denna? haha ;)     Det är därför jag tagit lite avstånd ifrån instagram, kalla mig tråkig men jag tycker det är hemskt när man börjar jämföra sig, när jag hör min lillasyster säga, hon har 30000 likes. Jag får bara 30 vissa gånger, att hon ser sitt egna värde i likes, något jag tror många kan göra. Jag har varit bra sugen på skapa ett inredningskonto, får så mycket insperation av många där men jag är en tävlingsmänniska uppe i det blå, vet att jag lätt kan fastna i det där. Lika att jag skulle jaga lite efter dessa likes, bli så glad för dem. Det är om något stress sen är jag en beroende personen, det är ett beroende om något. Räcker med facebook som jag försöker sluta med att gå in på, min mobil som jag har ett beroende för. För minska skärmtiden så mycket som möjliget, se det lite som en tävling för det riktiga livet pågår just här och nu, inte framför datorn. Föredrar att ses i verkliga livet, få kramas, ta en kopp kaffe, prata i evigheter eller träna tillsammans. Förra veckan var jag inne på facebook en timme, en balansgång jag ska försöka följa. Speciellt när jag upptäckte att jag satt där inne två timmar varje dag, slöslurfade, blir 12 timmar i en vecka, tid jag kunde lagt på annat. Som varit i stallet, umgås mer med J eller träffat mina vänner. Vi alla har tid, det gäller att vi priotera den rätt.     Ser att det springer ungdomar som är under 16 år på gymmet, det är inte klokt. För man bryter ner kroppen om man tränar för hårt i den åldern, musklerna har inte växt färdigt. Jag vet själv när jag var i den åldern, tycker dessa åldersgränser var trams, lika solarium, att alla varanade med att man inte ska sola innan 18. Dessa åldergränser ligger till grund av en orsak bakom. Ni som är yngre läsare, va rädd om er kropp, tänk på era muskler och slit inte ut er.         Var tveksam över om jag ska lägga ut denna bilden men jag vill pusha er, låta er vara med på min resa att bli starkare. Kanske kan jag få någon öppna sitt hjärta för just träning? ;) Jag är född smal, har väldigt svårt att gå upp vikt. Önskade att jag inte var såhär smal, är en person som kan äta hur mycket som helst, ända har jag svårt att gå upp i vikt. Varje vecka får jag höra hur smal jag är, något som inte är så kul alla gånger. Det människor har svårt att förstå, att sådan ord kan såra lika mycket som säga, fasen vad fet du är. Förstår inte det där, varför vi ska bedöma andras kroppar. Lägg fokus på din kropp, är du missnöjd, utmana dig själv, finn din väg till ditt mål och din balans.      Letade fram J träningsgrejer, använde mig av stång, första gången jag använde den. Jädra i havet vad tungt det var, med lite spenat kommer jag bli som stark som Bamse haha ;) Har slutat gå till en form av Pt nu, han hjälper mig att lägga upp schema till springandet men nu ska jag få mer hjälp av Rehab med allt sådant, ska bygga upp mina armar. När min kropp blir helt apatisk är det viktigt att styrkan i armarna finns. Lika kände jag igår, när jag sprang i trapporna, shit vad jag har förlorat kondisen. Kondition är en färskvara, likt som alla annat. Det viktigaste för mig är att jag mår må bra, att jag trvis i mina egna kropp, att jag orkar med vardagen, jobba. Kunna bli mamma en dag, att jag tar mig framåt och träningen är livsviktigt för mig. Utan den hade biverkningarna ifrån medicinen vunnit över mig, varit den där zombie som jag alltid var innan.   Mitt mål nu med Febuari, sätter upp delmål.     - Jag ska ha fyra vegteriska dagar, sockerfri dagar. Kommer inte sluta med coca-colan, det är det ända undantaget.     - Att jag ska klara två riktiga armövningar, fokus mycket på armar. Gillar inte mina spagettiarmar som är så klena.     - Att minska min miltid med fem sekunder.     Detta är mål som jag vet att jag kan fixa, som inte känns omöjliga. Yoga varje dag i minst 15 minuter, att jag tränar 3 - 4 dagar i veckan. Sen vill jag tipsa om en riktig bra podd, Träningspodden med Jessica Almenäs och Lovisa Sandström. Blir så peppad av att lyssna på dem :)