Tårar som brinner

Idag känner jag av det svarta, hur det flåsar mig i nacken. Plötsligt grips jag av en enorm ensamhetskänsla som trycker in bröstkorgen på mig, som vill få mig känna mig misslyckad, total värdelös. Känslor som vill få mig att ge upp, stanna där i sängen för jag förtjänar inte mer. Ångest, idag har jag kastas in i denna värld fylld med ångest, detta mörker, klumpen i magen, tårar som bränner, denna smärta som försöker kväva mig.   Det var ett rent krig ta mig till arbetsträningen och rehab. Avbokade flera gånger, för så fort jag skulle gå åker jag på panikångestattacker. Jag ger inte upp denna gång, även om det känns som hjärtat ska sluta slå så vet jag att det inte är farligt. Går imot vad din lille jävlen vill, tårarna bara rinner, ögonlocken börjar svida, förlorar kraften, styrkan i knäna. Känner hur hela kroppen blir som en stoppkloss, denna gång hinner jag fånga upp balansen. Tänker på det jag har lärt mig på rehab. Den sista biten är ren vilja att jag kommer till tåget. Det kryllar av folk, människor som ska till sitt arbete, olika skolklasser är där, det är fullt med ungar, ljudnivån är hög. Paniken kommer direkt, livrädd för någon ska se mig, hur det bränner där inne. Fokusen är andas, andas, låt inga tårar komma, andas, stå ut. Där och då önskade jag att jag stannade i sängen, för vilken strid det var dessa 40 minuter. Var helt färdig när jag kom fram, kläderna rann av svetten, alla dessa kallsvettningar som jag drabbas av. Anna vet hur svag min muskelstyrka blir så hon kommer direkt och hämtar mig. Påminner mig om vilken krigare jag är sen får jag världens kram.       Känner igen mig så väl i denna film som är så grymt bra gjord. Ni som inte förstår vad depression innebär, se denna. Den är så pedagogisk gjord, förklarar allt så bra. Jag blev helt tagen, ville hoppa igenom datorn och ge henne en stor kram. För att se filmen, klicka här.   Jag har haft så många bra dagar, rättare sagt månader, fått rejäl smak på hur livet ska känna. Jobbat så hårt med att komma tillbaka, något som gett resultat. Att vakna upp, känna denna smärta idag blev en total krock. Det sista jag gjorde igår var att be, be om detta mörker inte skulle komma, vill inte ner till denna svarta värld där jag måste stå ut, slås för det minsta lilla andetag. Jag vill känna mig fri, lycklig, få vara denna denna livsglada tjej som jag är, inte vara en fånge i mina egna kropp.             Trots detta bakslag så jobbade jag på, gjorde mina timmar och gick på Rehab. När jag kom hem så somnade jag direkt, så skönt att ta en liten eftermiddagsvila, något som verkligen behövdes efter denna dag. Hur fina "kollegor" jag har är en annan femma, dem gjorde min dag. Ni ser på sista bilden vad jag tycker om denna dag ;) Än så länge är inte dagen slut. Tröstshoppning står på schemat, saknar Lillemor extra mycket idag, hade tänkt ringa henne men har sådan ångest idag, telefonen lämnar jag hemma. Jag fick ett presentkort av min fina bror igår och det ska handlas upp, har spanat in en klänning länge nu som äntligen ska få bli min :) Sen ska jag iväg till bibblan, låna en bok, därefter tänkte jag försöka njuta av egentid. Krypa upp i soffan, försöka stänga av allt, tända massa ljus och bara läsa till kvällens skymning. Imorgon väntas en ny dag, den ska bli bättre. Nu ska jag försöka göra det bästa av kvällen, lyssna på kroppen, försöka se till att jag inte hamnar i ett djupt skov.