Snyggingen jag mötte.. Vem var han?

Personen jag träffade igår var en riktig snygging. Han blandade lite engelska med svenska, påminner om Chad Michael Murray. Muskelösa armar med pip pip. Trumvirvel, träffade en tatuerare ;)     Jag ska bli märkt för livet :) J och jag har haft heta diskussioner om detta, han vill inte att jag ska göra det samt tycker han att tatueringar är så fult. Jag känner såhär, även om han tycker det är så fult så är det MIN kropp den ska sitta på, min kropp. I denna fråga så tänker jag på vad jag själv mår bra av och älskar.   För några års sedan så började jag prata med mina nära och kära om detta, inte det smartaste jag gjort. För dem flesta tog upp alla farliga risker med att tatuera sig, vilka infektioner man kan få och några sa att jag är dum i huvudet om jag gör det. Fick till och med se bilder där det har gått helt fel, bilder som skulle få mig på andra tankar. Jag fick ta så mycket hårda ord, ord som jag blir besviken på dig om du gör det. Det är ingen som direkt ropat dubbel glädje utan många har varit så negativa mot detta. Tillslut blev jag så ledsen, det är inte kul att höra man gör någon besviken, speciellt inte av någon man älskar men idag är jag stark nog att strunta i det. Jag förstår att människor menar väl, att deras handlade beror på att dem bryr sig om mig och rädd för att jag ska ångra mig. Denna gång har jag inte sagt det till någon, förutom J som vet om det och nu ni. Om två veckor händer det och jag längtar så :)   Jag ser detta inte som någon big deal för motivet jag ska göra är litet, inget som sticker ut direkt men har väldigt stor betydelse för mig. Detta är en sak jag tänkt på tio år, nästan en tredje del av mitt liv. Innan mamma dog pratade vi om att göra en mor och dotter tatuering, det gick så långt att vi bokade tid och tittade på motiv, vi skulle göra ett hjärta som symboliserade vår kärlek. Vi skulle fira att jag skulle flytta upp till Gävle, att vi äntligen kunde få bo tillsammans, något vi både hade längtat så otroligt mycket till och nu var dagen där. Vill inte gå in på det mer, det såret kommer alltid vara blödande, saknaden efter henne. Nu hann hon gå bort och för mig har denna tatuering blivit ännu viktigare efter hennes död. På graven så finns tre hjärtan, ett hjärta för varje barn. Det hjärtat som finns på graven ska jag ha på min högra handled. Det blir inte stort men det hjärtat kommer symbolisera vår mor och dotter tatuering, det är så nära jag kan komma vår mor och dotter tatuering. Är så glad för att den äntligen blir av, att styrkan finns där för psykiskt var det jobbigt, att gå dit själv när hon skulle stå vid sidan jämte mig, bara tanken smärtar men det gick bra att gå dit. Killen som jobbade där hade så mycket förståelse för jag är inte ensam att hedra någon som går bort och det visade sig att han förlorat sin mamma med. Så skönt när människor kan vara öppna, när man möts av förståelse och värme, det brottar ner den där saknaden. Inga brännande tårar kom utan mer en lycka att nu blir detta av :)