Sista delen av utredningen

God morgon!   Nu har spyflugan hållit sig borta ett tag, så skönt! Hoppas nu att medicinen svarar så jag inte får alldeles för djupt skov igen. Har haft svårt sova i natt, känt av det mörka väldigt starkt. Fått ringa akuten flera gånger, i det läget är jag glad att jag sitter här och skriver till er. Det kan gå så fort, få sådan stark dragning till att öppna dörren, möta döden. Har skrivit så mycket om depressionens tankar, hur denna sjukdomen kväver mig långsamt, orkar inte dra upp allt nu, för här och nu är jag okej. Är inte så djupt deprimerad som jag var inatt men det skrämmer skiten ur mig när detta mörker kommer, att det kan gå så fort för mig. Detta bevisar vilken effekt litium ger min kropp, klarar mig inte utan den. Min överläkare tror att det detta djupa skov som kom nu beror på att jag inte fått tillräckligt av litium. Hon ville att jag skulle åka in och ta nya blodprov idag igen, se hur väderna är.   Idag har jag även möte med en arbetsterapuet som jobbar i mitt team som är en av dem sista delarna i utredningen. Vi ska gå igenom kroppen topp till tå. Det visade sig att vi mött varandra innan, jag och mitt dåliga minne, stod där som ett fån när hon kommer och säger vad kul och se dig Lovisa. Det visade sig att vi sågs på anhörigakurserna för bipolära, hon var en av dem som höll i dem träffarna. Nu var det två års sedan och man möter så många nya så det är inte lätt att komma ihåg alla men härligt att höra pappa och jag satt avtryck hos henne. Vet att min pappa var en av dem som frågade mest, blir rörd när jag tänker på det. Pappa kom varenda gång, ville lära sig allt om min sjukdom. Tack vare det är pappa en av dem som förstår mig bäst. Pappa är inte bara min pappa utan en av mina bästa vänner. Vi fann ett djupt band där och då, samt har jag fått en förståelse för honom efter allt. Något fint med mammas död är bandet vi fått, för jag stod aldrig pappa nära jag växte upp. Tror verkligen på det, ur allt ont så kommer något fint.   Något som är roligt är att två nya tjejer i min ålder har börjat gå i min grupp på arbetsterapin, en av dem har bipolär. Tror ni jag blev glad, inte att dem är sjuka, utan att jag äntligen funnit två tjejer i min ålder som delar samma driv som mig. Det ska bli kul få träffa dessa tjejer idag igen, lära känna dem, dela denna resa med dem, lära mig av dem, för vi har mycket att lära oss av varandra.      Idag möter vi dagen med detta. Nu ska jag dricka upp mitt vatten med citron i. Sen ta bussen ner mot station. Ska försöka ta det lungt idag när jag inte är helt kry. Åka till sjukhuset, sen arbetsterapin sen hem och vila igen. Jag hoppas att jag är piggare tills imorgon. Tänkte åka hem till mamma och pappa då, jobba, ta tag i allt som jag hamnat efter nu när jag blev sjuk. Ha en fin dag alla! Kram på er :)