Problemlösare

     Klockan är 04.10 och jag är klarvaken, sitter och lyssnar på Dannys nya album som är på svenska, så bra! Utanför har snön lagt sig, nu har den äntligen hittat hit, även om det är väldigt lite som lagt sig på gräset inatt så lyser det ändå vitt på hustaken. Myspys! Det är mycket som snurrar nu i huvudet, något som lett att jag haft väldigt svårt att sova inatt. Fick höra det av min psykolog igår, har aldrig sett dig så trött som du är nu. Har verkligen påsar som hänger till Kina brukar jag skoja om ;) Har fått en läkartid nu på morgonen som tur är, för jag får bara fler och fler biverkningar. Läste på FASS om dessa biverkningar för litium. Ibland är det inte bra att läsa på FASS egentligen, skrämmer bara upp mig själv, att medicinen kan ge elakartade njurtumör vid långvarig behandling. Det är tur att dem följer upp mig noga, får ofta ta blodprov, göra hälsokontroller i och med att vissa organ i min kropp inte mår så bra.   Skrev ner innan vilka biverkningar jag får av medicinen, är en av dem personer som åker på en del biverkningar tack vare medicinen.   Håravfall   Tappar ögonbryn, ögonfransar väldigt mycket   Hudutslag (vissa utslag blir som sår som bränner, detta är något som går i perioder. Nu har jag en väldigt bra period där men jag är väldigt noga att ta hand om min hud).   Konstant huvudvärk, migränanfall som kommer minst varje månad.   Muskelvärk   Muskelsvaghet (tycker det blivit bättre här tack vare att jag försöker träna upp musklerna hela tiden.)   Illamående   Enorm trötthet   Nedsatt koncerationsförmåga   Muntorrhet   Darrhänthet   Magont     Det är synd att jag får så många biverkningar av litium, att den tar så mycket på min kropp. Den ställer till det mycket men samtidigt räddar denna medicen livet på mig, kan inte sluta med den trots alla biverkningar. Sen jag började äta Litium har jag aldrig gått så djupt ner igen i depressionen att jag försökt ta livet av mig. Har haft tankar, men det är tankar, tankar är långt ifrån handling men dem ska alltid tas på allvar. Dyker tankarna upp så är det kroppens sätt signalerar att något är fel, det är inte friskt att ha självmordstankar. Även om jag blir deprimerad nu när jag hamnar i ett skov, så märker jag att jag inte går ner så djupt längre, börjar bli mer och mer stabil, likt har skoven minskat något enormt. Även om dem fortfarande finns, slår till ganska ofta så är det långt ifrån som förr. Sakta men säkert går det åt rätt håll :) Tänkte på det igår vilken resa gjort även där, nu var det nästan ett års sedan jag hade riktiga djupa självmordstankar. Det är en helt annan värld mot depressionerna som är idag, som var förr. Litium börjar bit för bit fungera på min kropp, äntligen efter många års behandling. Mina värden var inte så bra förra gången, men dem nya blodsvaren var lite bättre. Heja min kropp, att den ger mig tillbaka för jag kämpar hårt, ser till att jag äter bra mat, tränar regelbundet, följer min skalmansklocka stenhårt, försöker ställa om mig på det nya livet och äntligen ger det resultat :)     Såhär ser sanningen ut, har en fruktansvärd utväxt, en utväxt som jag inte kan inte färga. Håret måste bli starkare, men jag har aldrig känt mig så ful som jag är i håret nu. Nu har jag bestämt mig för klippa mig det kort, som en lång page till axlarna så det jag en gång slingat försvinner, får mer en frisyr på håret. Väntar tills julen för jag önskar mig ett frisörbesök i julklapp. Denna månad är medicinen viktigaste, det är tungt den månden när högkostnadskyddet går ut. På många bilder här inne försöker jag dölja denna hemska utväxt, dessa kallafläckar med hjälp av torrschampo och ha håret på ena sidan. Men en av dem mest synliga kalafläckar har det växt ut något enormt på tack vare balsametoden och alla dessa vitaminer jag käkar. Håret jag håller är det som växt ut på fyra månder, mitt hår växer som ogräs just nu. Jag är en väldigt duktig problem lösare, dyker en biverkning upp så försöker jag finna ett sätt få bukt på det.   Börjar sakta men säkert acceptera att jag får leva med min kalla fläckar jag har i håret, försöka uppskatta dem. Fick höra nu att mina migränanfall som kommer mer och mer, den ständiga huvudvärken beror nog på medicinen, att dem inte kan göra något åt det. Jag tror jag ska börja med yoga, ge det en chans på riktigt som Elin skrev. På tal om Elin, en tjej med liknade historia som mig, förlorat våra båda mammor i självmord, fått en likande diagnos i efterhand (adhd är väldigt likt bipolär på många sätt), blivit sjuka av själva sorgen, känner igen mig mycket i det hon skriver. Tack vare hennes öppenhet har det gjort att jag känt mindre ensam vissa gånger. Nu har jag kommit så långt i sorgen, tänker inte på detta dagligen längre utan sorgen dyker upp vissa gånger per år vid speciella tillfällen mest, något som är skönt för jag trodde aldrig jag skulle överleva det, ett liv utan min älskade och underbara mamma. Jag har hört ifrån flera hur mycket yogan hjälpt dem, det är synd att det är så dyrt men J sa att jag kunde få en termin i julklapp. Han är så fin <3 Insåg innan att det ända jag önskar mig i julklapp är olika form av hjälpmedel till sjukdomen, lite tragiskt egentligen men det är många behandlingar jag inte har råd att gå, som jag vet skulle hjälpa mig, just för pengar fattas.   Nu ska jag dricka lite kaffe, bli en människa och vänta in min Läkare ska ringa. Sen ska jag sätta mig på tåget och åka in till Jönköping. Idag väntar ett viktigt möte som gäller min framtid. Är väldigt nervös inför det, att jag ska få prata med högsta chefen. Ska leta fram alla papper, läsa på lagen igen, så jag är mentalt förberedd. Tycker alltid det är lite jobbigt när man inte har kontrollen över sådan här saker, men någonstans vet jag att saker och ting alltid löser sig. Jag var mer stressad, orolig över det innan, något jag tror alla skulle bli. Det bästa är att leva här och nu, ta det som kommer. Efter mötet så ska jag hem och vila, känner att jag vilat alldeles för dåligt denna vecka, inte lyssnat på kroppen alla gånger så tänkte ta en paus härifrån i helgen, mysa med J, kolla om fina Joanna är hemma, mysa med henne och hennes kattungar. Sen ska jag även få min syster på besök som ville sova över. Sen väntas det släktkalas för alla som fyllt år, många som fyller nu i November. Trevlig helg på er så hörs vi av på måndag :) Kramar!