På lördag smäller det!

  På lördag fyller jag 27, ja 27 år. Jag minns när man var yngre, dem som närmade sig 30 var det nästan pensionärsvarning på haha ;) Min lillasyster som är 15 brukar alltid säga det, man kan aldrig tro att det skiljer över 11 år mellan oss, att du är snart 30 år, en gammal tant. För du beter dig, ser ut som en 18 åring. Vet inte om hon försöker rädda upp det snyggt där haha ;) Men kul har vi alltid, finns få personer som får mig att skratta som henne. Att man kan ha så kul i ett sådant enkelt omklädningsrum, sist vi var på Lager 157 undrade personalen hur det stod till för vårt härliga skratt hade fått dem att skratta. Vi kan få sådan garvanfall, skratta ifrån magen är bland det bästa jag vet. Älskar att nörda mig, få människor att skratta. Häftigt egentligen att vi har så mycket gemensamt trots så stor ålderskillnad.     Glömt visa er detta, sist jag var på Lager 157 så fick dessa tre följa med mig. Fick dem för 50 kr styck, det kallar jag fynd ;) Fick bli en tidigt julklapp till mig själv. Älskar sådan toppar med lite krage, så elegant, snyggt till slitna jeans eller kostymbyxor.   Ska jag vara ärlig känner jag mig inte som 27, nu har jag varit sjuk i snart sex års tid, år jag knappt minns någonting ifrån, år som bara flugit iväg. Det har hänt att jag sörjt dessa år, för så mycket jag missat. Jag skulle ut och resa, se världen, ta den med storm. Men sen slog det mig, hur mycket det gett mig även om jag hamnade på en väg som jag inte önskar min värsta fiende. Livet är skört, vi kan bli sjuka här och nu, drabbas av en bilolycka, allvarlig sjukdom, vi vet inte vad morgondagen väntar. Vår tid är dyrbar, därför lever jag mer än någonsin dem dagarna jag får må bra. Jag kan känna lycka över gå en promenad, få känna hur snön slå, fika med en vän, springa, gå på bio med J eller den resan vi hade i Stockholm, att jag fick må så bra, vara fri ifrån sjukdommen, inga starka biverkningar som satte stopp för allt vi gjorde. En sådan enkel sak att min kropp lyder mig gör mig lycklig, att få uppleva saker och må bra. Just att få må bra tar jag aldrig för givet längre, få vara frisk. Jag tog livet för givet när jag var liten, det var för svårt att ta in, att saker som händer på film, som man kunde läsa om i tidningar, se på nyheterna kunde drabbas mig, det var alldeles för oververkligt, hårt att ta in. Nu åkte jag på det ena efter det andra, livet fick inte alls den starten jag hade önskat mig ända känner jag att jag inte velat sudda ut något, det har ända gjort att jag står här och idag. Tack vare sjukdomen har jag fått en enorm emapti för andra människor, lika ett djupt som jag aldrig trodde att jag hade.   Jag älskar att bli äldre, för ju äldre jag blir får jag mer livserfarenhet, bryr mig mindre vad andra tycker. Så trygg som jag är i mig själv har jag aldrig varit som jag är idag. Jag har varit en sådan vilsen själ när jag växt upp, kan skratta åt det ibland. Hade en svår men väldigt kul tonårstid, men tre högstadietjejer funkar inte ihop så lätt alla gånger. Saknar inte det där skitsnacket under högstadiet som var en vardag, utfrsyningen som kunde förekomma, speciellt bland tjejer. Hade fler killkompisar, än tjejkompisar under högstadiet, just för där var det raka rör, inget snack bakom ryggen. Så skönt att vara vuxen, kunna välja sina vänner och slippa umgås med falska människor. Hade inte gått om högstadiet om jag hade fått en miljon, så mycket vantrivdes jag i min klass. Jag älskar att vara vuxen, att jag är där jag är idag. 13 snart 30 var en film som jag kunde se om och om igen, kände igen mig så mycket i hennes längtan, att få bli vuxen. Nu är jag snart där, galet vad tiden går fort!   Vet ni vad jag ska ge mig själv i 27 års dag present, en resa till Paris, kärlekens stad. Jag och J har aldrig varit utomlands tillsammans, trots vi varit ihop snart i sju år. Det är verkligen på tiden att göra något riktig skoj tillsammans. Så fort jag har pratat om denna längtan så börjar vissa prata om det som hände för några månader sen. Är det verkligen bra att åka dit nu? Rädsla kommer aldrig hindra mig, för det är precis dessa terrorister vill. Jag vägrar låta någon ta mig ifrån mina drömmar. Vill sätta mig på ett fik, koppla av, mysa med mannen i mitt liv, upptäcka Paris sevärdheter, gå på museum, äta massa god mat, en runda i en shoppningalleria. Framförallt vill jag åka upp i effieltornet, detta vackra torn. Såg att det fanns flygbiljetter för 500 kr. Detta är sjukt, att det är billigare att flyga till Paris än åka tåg till Gävle. Har detta som mål, att ge både mig och J detta i höst, ska jobba hårt för detta. Först är körkortet och en Gävle resa som det ska sparas till. Sen sommarresan med våra vänner, därefter blir det Paris. Älskar att se framemot saker, något som är viktigt för mig.    Att jag ska bli faster om 2 1/2 månad, bara en sådan sak låter gammalt ;) Ja tanten här börjar bli gammal. Om något år sitter tanten i sitt hus och undrade vad som hände haha när hemmet är en Crikus scott av alla ungar som hörs. Är så redo för livet som väntas, "vuxenvärlden" som det fint heter. Få fast jobb, bli husägare, bilägare, springa marathon lopp, ha mitt egna växthus där jag kan odla allt det jag vill. Nu ska jag fortsätta med min körkortsbok, tar lite i taget, max tio sidor för inte köra slut på mig sen väntas en fika med Lottisen. Myspys, va längsen jag såg henne så det ska bli kul att prata ikapp :) Ha en fin dag och kram på er!