On my way

  Sitter nu på tåget hem, tåget är rejält försenat. En tågresa hem brukar ta 30 min, vi är uppe i lite över två timmar nu. Börjar bli van med tågförseningar, så är det om man bor på landbygden men idag är det extra tufft, här och nu mår jag inte så bra, är helt slut efter idag. Så går jag in, slösurfar lite snabbt på facebook, ser att härliga Becca lagt ut denna. Från ingenstans brister jag ut i as garv, älskar att denna tjej har samma humor som mig. Roligaste var nog också se kommentaren nedan, som verkar ha tagit det på allvar. Nämen Becca!!!! Du får känna efter om det är sant, något i den stilen skrev hon. Det gjorde allt roligare. Vissa människor är bra roliga, speciellt dem som tar allt på blodigt allvar, som inte kan skämta. Jag såg J, mig framför mig när jag såg denna bilden. Han snarkningar är inte leka med, tror jag ska känna efter ikväll hahaha ;) Har tänkt på det hur viktigt det är skratta, det är läkande på något sätt. Igår skrattade jag och J åt en kille som sa lixsom 356 gånger i en intervju på tven, han sa lixsom var tredje ord. Den intervjun var bland den roligaste vi sett. Älskar att vi båda har så nördig humor, det var en av sakerna jag föll för, att han kan få sina ryck, från igenstans får mig att as garva. Senast igår drog han upp kalsongerna, börja dansa. Förlåt älskling, men han är nog en av dem sämsta på dansa och det roliga är att han säger att det var så han raggade upp tjejer. Lika en av hans bästa kompisar, nämner inga namn för vet att han läser denna blogg. Jag har en film på honom när han dansar, skrattar varje gång jag ser den. Dem två grabbarna ihop är så fina, speciellt när dem är på lite lyse. Älskar sådan människor som bjuder på sig själv, så tacksam för att få ha dem i mitt liv <3   Idag gjorde jag sista delen i min utredning på arbetsterapin. Killen med dem starka åsikter, ställde in, han åkte hem när han såg det var jag. Något jag tycker är lite tråkigt för jag hade laddat för att möta honom, försökte inte ta det personligt. Istället fick jag jobba med en helt underbar tjej, en ny tjej som jag aldrig mött innan. Helt plötsligt skulle vi sätta ihop en bokhylla tillsammans. Vi fick en grundlig muntlig information hur vi skulle göra, komma ihåg sen alla dessa delar vilken ordning det skulle vara va inte det lättaste. Jisses vad svårt det var minnas, mitt minne måste jag träna upp. Hon och jag fann våra platser direkt, hon var så härlig och vi skrattade mer åt eländet om det dök upp problem. Anna förvarnade oss att många ger upp, att dem vill testa vår uthållighet. Ni vet den där tjejen som skulle visa dem att vi skulle fixa detta vaknade till liv, hur svårt kan vara tänkte för mig själv? Redan moment två hade vi båda glömt bort vissa delar men tillsamans fick vi ihop det riktigt bra. Sen skulle vi sortera massor av böcker i bokstavsordning tillsammans, precis som dem gör på bibliotek. När jag såg dessa hundra tals böcker så började paniken komma lite, visade inget utåt utan tog en sak i taget. Blev till och med imponerad av mig själv, har aldrig varit så strukturerad som jag är nu. När jag går in i ett jobb så ger jag allt, kan ha fokus som bara den men skulle jag komma hem sen, försöka med samma sak blir jag tokig när jag inte får ihop det. Därför är det så viktigt för mig att få jobba, komma ut såhär och träffa människor, får mig att växa som människa igen. Även om jag är så trött nu, har svårt att hålla ögonen öppna nu, har nog aldrig längtat så mycket en säng som jag gör nu. Blev så glad med när jag fick högsta betyg i alla moment. Hon hade varit så söt och skrivit. Anställer ni inte denna tjej gör ni en förlust. Blev så glad för dem orden, lika glad som jag fick en gång när jag var ute på praktik plats, att jag var den flitigaste och duktigaste praktikanen dem någonsin haft. Att få ett papper på svart och vitt att det man gör är bra, ger alltid bränsle till att fortsätta. Nästa vecka ska vi göra massa olika hjärntester, utreda min minnesförmåga, vet att den tagit rejält med stryk. Den kommer nog vara svårast för mig, men har ett schema där jag försöker träna hjärnan dagligen, fått en hel del hjälp av Rehab där. Funderar på att dela av mig lite här sen för jag har lärt mig massor :) Veckan efter så ska jag få träffa andra som ska kolla på min arbetsförmåga sen kommer det människor ifrån arbetsmedledingen. Nu är det inte långt kvar, känns som jag börjar nudda målet.       Idag körde jag på skjortan som bringar lycka, fick denna av J vid ett speciellt tillfälle.   Nu ska jag stänga av datorn, lyssna på pooden om bipolär forskning. Fick reda på om denna forskare, Mikael Landén förra veckan. Mikael Landén är en av norra Europas främsta bipolärforskare. Människor som honom ger mig hopp att finna ett botemedel, i och med att sjukdomen är kronsik. Tyckte detta var intresant, att det visat sig att ett förhöjt värde av glutamat kan orsaka självmordstänkandet. Ska jag vara ärlig har jag själv märkt av det. Jag är glutenintolernas, något jag haft hela mitt liv. Jag är osäker om jag vill skriva om detta, tror ingen mår bra av att läsa om självskadebeetenen, tycker själv att jag triggas av det deskutriva om det nämns ständigt. Jag tycker själv det skrivs väldigt mycket om detta, speciellt människor som skär sig. Jag förstår dem människorna som skär sig, det deskutriva mönster, haft det själv genom åren som straffa mig själv genom anorexia, äta mat som innehåller vetemjöl. Jag har mått så dåligt, behandlat min kropp på bland det värsta sättet man kan göra, att försöka bryta ner den inneifrån. Lika har jag druckit alkohol för hantera ångesten, något min lever fått ta stryck av. Idag är jag så tacksam att min kropp är så stark, det förgånga är det förgånga och nu var det ett års sedan det deskutriva försvann ut mitt liv, men det är väldigt lätt hamna där, i den där deskutriva cirklen. Jag slutade med äta gluten för över ett års sedan nu, ända sen dess har jag inte haft djupa självmordstankar. Maten har sådan enorm för betydelse för både din kropp, men framförallt din hjärna. Att det nu även kommer forskning på det, är något jag tycker är fantatiskt, att det är vetenskapen bevisat att det är så. Så ni som lider av depression, börja äta glutenfritt ;) Såg han forskat fram detta också, att en inflammation i hjärnan är troligen en bidrgande orsak till depression. Ska kolla upp mer på hans forskningterioer, drömmen är bli fri ifrån dessa skover. Nu måste jag sluta, känner hur det börjar snurra där uppe, har varit en alldeles för lång dag idag, har jobbat hårt i åtta timmar idag, det sätter sina spår när jag inte är van. Känner även av mörket så ska koppla bort mig ifrån allt nu så det inte blir värre. God natt på er :)