När rastlösheten tar över
Julaftons enkla klädsel, försökte klä upp mig lite trots jag var sjuk. Jag kan inte låta bli gå in här när jag ändå har tid över, har vilat för tio år framåt känns det som ;) Detta är svårt när jag känner av den där extra energin, när jag borde ligga ner i sängen och sova, när rastlösheten tar över, får tvinga mig vara kvar i sängen. Längtan ut, åka skridskor blev inte större när jag såg alla underbara bilder på facebook, många som tagit sig till skridskorbanan idag. Vintern är en högtid som ligger mig varmt om hjärtat om det kommer med massor med snö så kan man åka skridskor under stjärnklar himmel, skidor, pulka. Dricka varm chocklad, ostmackor på det. Har så många härliga vinterminnen under min uppväxt. Längtar så mycket efter snön, såg att det skulle komma lite inatt. Håller tummarna för det lägger sig. J jobbar idag, är ensam hemma. Han bytte dag så han var hemma igår. Han har varit min egna sjuksyster dessa veckor, hade aldrig fixat detta utan honom. När jag är på sjukhus så mycket annars så försöker jag hålla mig borta ifrån dem så mycket det går. Mina undersköterska kurser gör att jag inte blir lika orolig, dock bara över pappa, hans hosta. Så fort jag är själv, är i det läget, får inget ro att se på tv, orkar inte göra något då kommer alla tankar. Jag drömde en sådan mardröm i natt, hatar när dem kommer, när mardrömmarna känns verkliga. Varenda mardröm jag haft har slått in, det är som det läskiga, därför får jag panik när dem kommer. Jag måste få bort dessa katastroftankar när det gäller pappa. Att jag har förlorat alldeles för många i tidig ålder, mamma är redan borta och pappa är den ända jag har kvar. Tack vare mamma har jag blivit överbeskyddande vissa gånger över mina bröder och pappa. Detta är något som går i perioder, är jag sjuk så blir dessa tankar starka, när jag är pigg, tänker jag inte ens på detta, är inte ett dugg orolig av mig. Konstigt det där, oro tillhör depression, men är inte deprimerad nu, mer lite ledsen över att jag missar dagens julmiddag, hade så gärna velat vara där hos Pappa, fått träffa Alex och Johanna för längtat så efter få träffa dem. Ja, det är så mina tankekanaler funkar, försökar finna en lösning till varför känslan kommer för jag vill inte känna denna oro, oro är en onödig tid som går till spillo. Händer saker kan vi inte styra dem ända, det bara rida sig igenom stormen. Känner mig väldigt stark över en sak som väntas nu i febuari, hade helt glömt bort detta för en stund men J ville att jag skulle vara med då. Jag är så redo jag kan bli inför detta möte, nu tänker jag inte hålla min mun tyst längre. Sparka reda på någon på någon som redan ligger ner, då jäklar blir jag arg. Så efter det mötet åker jag upp till Gävle, äntligen fann jag en lucka när jag kan åka upp. Har nog inte varit där hemma på flera år, så kul att få åka upp när jag äntligen är fri ifrån detta depression monster. Var hos doktorn idag på förmiddagen, hoppas att den nya antibiotikan tar. Tempen låg under 40 så det går framåt, känner mig lite piggare här och nu efter alla smärtlindrande. Det stinker lök, provar ett husmorstips min styvmamma tipsade mig om, tycker hennes tips underlättar, hostan har minskat något enormt. För få bort denna rastlöshet försöker jag med mig på fransk manikyr, inte det lättaste. Förr gjorde jag detta ofta, nu blev det lite tokigt på en nagel men jag ger mig inte ;) Ska få till det bra på den med. Hålla på sådan saker tycker jag är ren terapi vissa gånger, lika ha hemmaspa, få ro om sig själv. Lika tycker jag det är underbart ta en lång dusch, låta allt rinna av mig. Tänkte ha en riktig tjejkväll se på gamla klassiker som Pretty women, dagboken, riktiga tjejfilmer med andra ord sen försöka sova. Man får göra det bästa av det, det hjälper inte ett skit att känner sådan saknad efter min familj, får träffa dem när febern är borta. Hoppas det är imorgon :) Ha en fortsatt fin dag! Kramar