Mördar du människor?

  Ibland glömmer jag bort att jag är sjuk, speciellt när jag kletar på lite läppstift, mascara. Tänk vad lite smink kan göra, magi. Mitt trötta vinterbleka ansikte skapar genast lite värme. Gillar det jag ser, denna tjej med go i. Tills jag blir påmind, får höra orden. Hon är som dig, psykisk sjuk. Vad jag ogillar när man placerar människor i ett fack, so what. Jag är pyskisk sjuk, hur ska jag vara då? Gillar inte den synen vissa har, speciellt när jag får höra att jag är glad att du inte är sådan som mördar folk. Jag höll på sätta kaffet i halsen när jag hörde detta, nu hade hon fått höra att en psykisk sjuk människa hade mördat en annan person, den personen hade sjukdomen bipolär. Genast får hon för sig att bipolära mördar människor men så tänkte hon på mig. Jag lever med den sjukdomen och kan inte ens döda en myra. Det är exat sådan här ordfraser som skapar skam hos människor, som tar energi när man måste påminna människor att man inte är helt dum i huvudet. Att gång på gång behöva bevisa att man funkar som vilken frisk människa som helst. Ovasett vilken sjukdom, religion, hur vi ser ut, vilka rötter vi har, är vi alla människor med känslor. Exat samma värde, förtjänar samma respekt, kärlek. Jag är lagom less på alla dessa fack som vi ska bli placerad i. En vän till mig sa häromdagen, tänk om alla dessa religioner inte fanns, då skulle inte dessa krig finnas. Hårda ord, speciellt för en tjej som är kristen men ser den logiska förklarningen i hennes ord som jag även tror en sanning finns i. Krig, vissa synsätt kommer ifrån religionen, vissa människor kör på det som händer är guds vilja, det är bara se på vissa terrorister. Grund i botten handlar det aldrig om tron, sjukdomar. Vi kan inte skylla på en människas handlade annat än personen själv, att den människan är en pyskopat som gör så något sådant vidirigt. Att vi människor drar människor så lätt över en kant i dagens samhälle är hemskt tycker jag, vill ge någon människas onda handling en förklarning, syndabock, skylla på någon. Något som leder till hat, som blir en ond cirkel. Något jag lärt mig genom terapin, är att just jobba med mig själv, att förlåtelsen kraft är större än detta hat. Jag har känt så mycket hat över en viss person, hur han behandlade min mamma, det N gjorde. Den stora förloraren i detta är jag, just för jag känt sådan ilska, något som tagit enorm energi ifrån mig. Att förlåta någon är inte lätt alla gånger men kraften efteråt är värt det, alla gånger om. Vi kan inte sudda ut saker och ting som händer, dock kan vi välja vad vi gör med det efteråt. Vi kan aldrig skylla på någon annan hur livet blir, blev. Livet är inte rättvist, det kommer det aldrig vara. Däremot kan vi börja hos själva, se över vårt synsätt, hur vi förhåller oss till varandra, vilka vägar vi väljer att gå. Tycker det pratas alldeles för mycket nu om att den är det, det och det. Vi sätter in människor i fack, det har kommit så långt att vi börjar sätta ord på våra egenskaper, synsätt i fack. Har jag det synsättet så är jag feminist eller vad det nu kan vara. Det där kommer jag aldrig förstå, varför just ett ord ska bildas efter våra värderingar, synsätt. Säger det om personen som verkligen vi är? Det är ur detta allt hat som det föder utanförskap, ondska, när vi kategoriserar varandra, bildar en uppfattning om varandra utifrån kategorien. Blir lätt att dra en människa över en kant för vi glömmer bort att bakom varje kategori finns en människa, som är aldrig någonsin kommer vara som andra just för vi är unika.   Vet vi ni vad mitt nyårslöfte är, det är ska jag våga vara Lovisa i precis alla lägen. En liten del, en liten skada i min hjärna gör att jag är pyskisk sjuk, det säger inte mycket om mig som person för jag är så mycket mer än min sjukdom. Jag är värd bli älskad för den jag är, bli bemött och behandlad som vilken människa som helst. Hemskt att vissa har sådant synsätt, ser mig andra ögon när dem ser att det står bipolär på ett papper, ogillar all denna okunskap som finns. Att kunna känna denna kärlek till sig själv är en frihet i sig men det ligger mycket jobb bakom det, att kunna älska varje del sig själv, att kunna förlåta, acceptera saker, sen släppa saker och ting. Att jag skriver om detta är just för jag vet  hur mycket skam det finns bakom psykisk ohälsa, så mycket var tredje person brottas av detta. Undrar hur många som är öppen med det? Att sådan ord som jag skrev innan om kan få en människa stänga in sig, skämmas över den du är. Jag känner så många som inte står upp för sig själv, döljer sitt missbruk, sjukdom, som vågar inte stå upp för sig själv. Det är tack vare den okunskap som finns, att människor säger så mycket dumma saker. Man vill inte bli sedd som känslig, svag inidivd. Tack vare min öppenhet ser många mig som just detta, speciellt känslig. Vet inte hur många gånger jag fått höra det, du förstorar upp saker, är en känslig person. Något jag vet att jag inte är, dock när jag varit långt nere på botten, är inne i ett djupt skov så gör depressionen att jag blir enorm känslig. Vi har ett liv, tycker det är fruktansvärt att vi ska slösa bort det livet, leva som vi vore någon annan. Vi alla förtjänar bli älskad för dem vi är, möta våra drömmar, få leva livet ut ända i fingerspetsarna utan något som tynger ner än. Jag vill öppna dörrar, inte stänga dem.       Nu har det gått en vecka sedan jag var här inne, lät fingarna jobba. Jag har så mycket att berätta, som jag vill sätta ord på. Istället för bomba er nu så har jag delat upp lite inlägg, så det kommer ett inlägg minst varje dag här inne. Jag har tyvärr inte tiden längre att gå in här varje dag som förr. Livet, allt som händer i mitt liv, allt det där lockar för mycket. Jag arbetstränar, går på föreläsningar, behandlingar, sen har jag ett körkort som kräver sin tid och energi. Den lilla energi som finns över vill ge till nära och kära <3 Sen har jag och J börjat dejta minst en gång i veckan, efter alla tuffa motgångar vi haft så vandrar vi även på samma väg. Det finns en sak som är väldigt privat, kan inte skriva mer än J behöver mig mer än någonsin nu. Människor kan vara vidriga milt sagt, mer säger jag inte om detta. Är så tacksam att pappa finns även i denna frågan, som är en vägvisare, lär oss allt det vi inte kan för vi blivit inkastad i en värld som jag inte önskar någon. J är utan tvekan den starkaste jag känner. Nu måste vinden börja vända snart men jag vet att rättvisan alltid kommer skapas, tror stenhårt på karma. Beter sig någon som en idiot så kommer det tillbaka till personen!   Denna vecka har utan tvekan varit en av dem bästa i mitt liv utan det sistnämda som är så tragiskt. Allt börjar gå åt rätt håll efter fem års hårt arbete med mig själv. Jag börjar leva som andra svensson, åker med morgontåget in, tåget som tar mig till jobbet. Har mött så många otroliga fina människor denna vecka som jag aldrig skulle mött om jag var sjuk, lika älskar jag att gå i gruppterapi, kraften, lärdomen dessa tjejer ger mig är enorm.         I fredags var jag på en väldig intressant föreläsning om stress, som fick mig förstå bättre hur min hjärna funkar. Önskade bara mina nära och kära kunde varit med. Ibland kan jag bli galen på allt jag får höra, så många missförstånd det kan bli. Speciellt när dem inte kan se denna resa jag gör. Det var riktigt skönt få höra, du är INTE känslig Lovisa, det är omgivningens kunskap som brister om detta. Okunskapen är hög om stress, hur det kan sätta sig på hjärnan. Återhämtning tar tid ifrån sådan krash och vi måste låta den ta den tiden, annars kommer du aldrig tillbaka. Det brukar dem prata om på återhämtmningdelen, att vi måste låta allt ha sin tid, hur viktigt det är att vila. Vissa återhämtar sig aldrig, vissa gör det snabbare. Hjärnan är inte lätt att jobba med alla gånger när det finns en skada där. Jag ser ljust på detta, vet att jag är ingen person som ger upp och är grymt envis. Jag ska finna alla verktyg jag kan, det är därför jag gjort många uppoffringar med. Kommer skriva ett eget inlägg om just detta för detta var så himla intressant vad forskningen kommit fram till.     Volymen på mitt hår, älskar det. Håret börjar sakta men säkert årterhämta sig till det en gång var. På bara några veckor har det blivit tjockare och tjockare. Balsammetoden gör underverk för mitt hår. Nu ska jag fortsätta kurera mig, har blivit sjuk igen med hög feber och halsont. Är tredje omgången jag blivit sjuk nu på två månaders tid. Dags krypa ner, sätta på Martinas Haags nya film och mysa med J. Varmaste kramen önskar jag dig!