Lära känna mig lite bättre
Min största dröm i livet Åh vilken svår fråga, för jag har så många drömmar. Här och nu är att det ska fortsätta gå åt rätt håll, att skoven håller sig borta, att biverkningarna minskar, att jag kan få börja jobba några timmar i veckan. Saknar det sociala något fruktansvärt! Långsiktet drömmer jag om att köpa mig ett hus vid havet, gärna ett hus som har havet framför sig med en natur av skog, öppna åkrar och klippor. Älskar klippor, tycker det är så vackert när det ligger jämte ett hus. Samtidigt är det gångavstånd till det nödvändiga, skola, affär, vårdcentral osv. Sen drömmer jag om att få bilda familj med J, gärna tre barn. Drömyrket Jag tror ingen missat det, men jobba inom vården och behandling är det som får mitt hjärta att slå ett extra slag. Jag är ingen kontorstjej, utan vill jobba med människor, ha ett jobb där dagarna inte är sig lika men ända att strukturen, grunden är samma arbetsförhållanden. Min fetisch Ögon, älskar människors ögon, tycker dem säger så mycket. Det sägs att ögonen speglar själen ;) Jag har alltid varit extra svag för bruna ögon, speciellt på killar, tycker det är så snyggt! Mitt x hade så fina ögon, kunde drunkna i hans ögon. En vän till mig har utan tvekan världens vackraste ögon, sådär sagolika, unika ögon som skulle passa i en Disney film. Min förebild Har många personer jag ser upp till på olika sätt, framförallt min pappa är en av dem. Han är så enormt begåvad både som pappa och när det gäller karriär. Beundrar hans mod, att säga upp sig ifrån ett högt företag där det gick väldigt bra för honom. Istället valde att satsa på sina stora dröm, starta eget. Gillar hans vision för vinna något måste man våga. Höjdpunkterna senaste åren 1. Det måste vara alla framsteg jag gör, att medicinen äntligen svarar på kroppen. Äntligen har den börjat ta. Jag börjar få fler bra dagar än skit dagar. Lika att jag äntligen funnit rätt hjälp för mig efter alla års kämpande. 2. Dagen jag fick veta att jag skulle bli faster, det lyckoruset glömmer jag aldrig i kroppen. 3. Att jag och J aldrig gav upp, trots vår stora kris vi hade i våras så gav vi aldrig upp. Vår kärlek är för stark och det får vi bevisat om och om igen. Älskar man varandra så vet jag att saker och ting alltid löser sig. Ett förhållande är inte alltid en dans på rosor, det är något man måste vårda, jobba för. Den som säger något annat tror jag ljuger, för livet är inte alltid en dans på rosor. Vill inte dra ner någon men alla par kommer möta kriser, nu har vi fått möta många tack vare en viss person som höll ta knäcken på mig med hennes lögner, att hon gav fan i allt, allt hon ställer till med. Undrar om hon fattar själv vad hennes lögner, missförstånd har ställt till med? Ibland har jag lust att åka ner, berätta allt, för jag har svårt att vara tyst. Det är svårt i och med min sjukdom ta allt detta ansvar jag gjort, höll på gå in rejält i väggen igen men jag bet ihop, fortsatte så jag nästan stupade. Det har varit ett tungt år och vi både längtar efter få lugn och ro. Utan pappa hade vi aldrig fixat allt, kommer alltid vara evigt tacksam för honom. Men när man kommer ur dessa kriser så är man starkare än någonsin, idag har vi äntligen hittat tillbaka till varandra. Att gå i terapi, våga be om hjälp är bland det bästa jag gjort, slutat vara fröken duktig som kan allt själv, utan våga söka hjälp. Jag har blivit helt frälst i terapi för det har hjälpt mig så mycket, fått mig att utvecklas, växa ännu mer. 4. Att jag vågade komma ur ”garderoben”, slängde denna skam som jag alltid känt i soporna. Jobbigaste som hänt senaste året Utan tvekan förlora Zantos. Nu är det ganska färskt men jag trodde aldrig i hela mitt liv att det skulle göra så ont att förlora ett djur. Pratade med min psykolog om detta, att detta gör precis lika ont som när jag förlorade mamma, smärtan där inne gör precis lika ont. Jag sörjer mer än vad jag gjort någon annan på länge. Även om jag förlorat många dem sista åren så är Zantos den som stått mig närmast. Det känns som jag förlorat en del av mig igen, för den hunden betyder så otroligt mycket för mig. Speciellt nu när jag varit sjuk, har han alltid sett mig. Vissa dagar räddade han mig ur detta mörker, det var han som fick mig att komma upp ur sängen, vissa dagar levde jag för den hunden. Pappa kom alltid med honom när jag mådde som värst, han var alltid en ljuspunkt i mitt liv. Den hunden är så speciell för mig, så älskad. Han var hunden som fick mig att älska hundar, visade mig en värld fylld med kärlek. Har aldrig fått så mycket kärlek som av honom. Säger som pappa, han var en mina bästa vänner. Förra veckan när vi var hos pappa, bröt jag ihop totalt i tvättstugan. Zanna kom men det är ända inte samma sak, hon är så söt men hon är inte Zantos. Kan få dåligt samvete att vi inte har det bandet jag och Zantos hade men som allt här i livet så bildar vi olika band, lika till djur. Zantos är den ända hunden som lyckats se mig. Man ska aldrig favorisera någon men den hunden stal mitt hjärta, kunde gå över lik för honom. Jag är sådan känslomänniska, älskar jag någon så går jag all in. Sådan tomhet är det vad jag känner, väntar fortfarande på att pappa ska ringa och säga att ett mirakel har hänt, att han kommer hem igen. Jag har svårt att fatta att jag aldrig mer får krypa in i hans famn, ligger där på magen, klia på honom där vid benet som han älskade. Pussa på honon, busa med honom i skogen. Jag saknar till och med hans skällande som kunde göra oss galna, speciellt när han väckte än på natten. Fick höra förra veckan av en tjej på arbetsterapin. Det var bara en hund, vad glad för att du inte förlorade din pappa. Ni som älskat ett djur, vet hur ont det kan göra när ni ser det som din bästa vän, barn eller vad det nu kan vara. Jag känner verkligen att jag behöver skriva av mig imorgon just om sorg. Kan bli tokig när människor förminskar ens sorg, säger orden det vara bara en hund, är du djurälskare så är kärleken starkare till ett djur, om inte mer än till vissa människor, det beror helt på relationen ni hade. Så mycket jag fått höra genom åren, så hårda ord man fått möta. Det människor har svårt att förstå, är att vi sörjer på olika sätt, likt att vi sörjer efter relationen vi hade. Har vi älskat någon, en person som var hela ens värld, som stod för allt, gav än så mycket då kommer man aldrig över det riktigt, då kommer denna tomhet finnas. Ha detta i bak huvudet, vi sörjer efter relationen vi hade och får du ditt hjärta krossat i bitar så kommer det förbli krossat, en bit kommer alltid saknas. Förstår att det är svårt för människor sätta sig in, när man aldrig mött sorg på riktigt. Jag förstod inte alls hur ont det kan göra trots jag var på begravningar innan mamma dog men när hon dog mötte jag sorg, döden på riktigt. Det var så skönt när min psykolog sa att det är okej att sörja, att det är viktigt att tillåta sig att sörja, att inte fly undan. Jag ser Zantos som en familjemedlem, känner en sådan stark kärlek för honom. Som min psykolog själv sa, man ska sörja som man förlorat en familjemedlem, för det är precis vad han var. Fy fasen vad ont det gör. Smärtan går inte i ord beskriva, hur ont det gör. Jag gråter mig till sömns varje kväll, så fort jag blundar ser jag honom. Vill bara vakna upp ur denna mardröm, saknar honom något enormt <3 Stilikoner Det är så många jag inspireras av men Olivia Palermo, Anette Haga, Systrarna Kardashians är några. Spenderar mest pengar på Utan tvekan inredning, om man inte räknar mat, allt som tillhör nödvändiga saker. Bloggar jag läser Jag läser inte så många bloggar längre, har inte den tiden längre. Men gillar att läsa mina vänners bloggar, smink, inredning, bak bloggar och bloggar om psykisk ohälsa. Mina social medier Jag har bara bloggen och facebook, dock använder jag mig inte av facebook förutom gå in i bipolärgruppen eller kolla in ens vänner, släkt som bor en bit bort. Vad är jag sämst på 1. Alla som känner mig skulle säga, ringa tillbaka och svara på sms. Det finns en förklarning till det, har skrivit om denna telefonångest innan. 2. Laga mat. Jag är inte alls duktig i köket, tycker det är riktig tråkigt att laga mat men i och med min kille avskyr också att stå i köket så är det ända jag som får stå där. Men detta går i perioder, är i en sådan period där jag får tvinga i mig maten. Jag kan ha perioder där jag tycker det är kul, vill prova något nytt sen tappar jag matlusten helt, får dålig fantasi. 3. Är jag ointresserad av en sak så har jag svårt att lära mig det. Jag kan ha grymt tålamod för saker som intresserar mig men är det mot motsatt så sviker tålamodet mig. 4. Jag är en riktig tidsoptimist, något jag jobbat mycket på. Det har gått så långt att jag ställt fram alla min klockor så dem går en kvart före så jag inte ska missa mitt tåg eller vad det nu kan vara. 5. Att släppa in människor på djupet, jobbar mycket med det för jag vill verkligen kunna det. 6. Att kunna säga nej, har skitsvårt för det. Åh vad jag gillar denna bilden som Micke tog i helgen. Vid havet, kramas med en fin vän <3 Vad jag är bra på 1. Att se andra människor, har väldigt mycket empati. 2. Älskar att kramas, är väldig kramgo om jag får säga det själv. Hade jag haft mer fett på kroppen så hade det varit bättre haha ;) 3. Vända motgångar till en drivkraft. Först tömmer jag allt sen vänder jag det till bränsle och gör något fint ur det som gjorde så ont. 4. Att ge människor komplimanger, visa dem att dem är viktiga för mig. Jag är en riktig känslomänniska, har lätt till mina känslor och visar verkligen när jag gillar någon. 5. Jag är bra på stänga av när det gäller, att inte ta med det privata till jobbet. 6. Att få andra att skratta, trivs jag i sällskapet så släpper jag alla spärrar. Får ofta höra att jag är rolig. Vad vet ni inte om mig 1. Att jag är så oteknisk av mig, lärde mig precis hur Spotify funkade haha blev så glad för det. Hatar att köpa nya telefoner just för jag har så svårt lära mig det. Nu har jag en tekniknörd till pojkvän, som älskar det senaste och jag önskade att det fanns bara en knapp man tryckte på, hade en fjärrkontroll, en skärm och inte ett tiotal ;) 2. Jag måste dansa om jag hör en låt, älskar att få dansa och släppa loss. 3. Jag gillar ordning och reda, är riktigt organiserad med saker runt omkring mig. Dock gör sjukdomen att det är svårt att få det gå runt alla gånger samt lever med en kille som är totala motsatsen av än själv där. 4. Att jag är ganska grabbig av mig, älskar historia, motorsport (då menar jag köra grejerna, tänk att få köra en ferrari), hockey, matte sådant som vissa tjejer tycker är tråkigt. Åker jag till ett annat land hade jag valt gå på museum före shoppning ;) Även om jag älskar shoppning, handla kläder, skor och inredning. 5. Årets Julkalender är en av dem bästa tycker jag, efter Sunes jul och Mysteriet på Greveholm. 6. Jag har ganska högt iq, ibland blir jag förvånad hur smart jag kan vara. Något många inte kanske ser mig som, uppfattar mig. Just för jag har en väldig snuskhumor, något som vissa anses som en barnslighet. Favorit maträtter Jag är en köttätare, älskar allt med kött, pommes och en god sås till. Lika mycket jag älskar kött gillar jag röda böner, linser och kikärter. Sen älskar jag svensk husmanskost, chilenskt, amerikanskt, libanesiskt, grekisk mat och fetaost-mozarella sallader. Jag gillar det mesta med andra ord. Mc Donalds chesseburgare är något jag inte kan leva utan, något jag äter nästan varje vecka. Favorit städer jag besökt Jag har rest alldeles för lite men Barcelona var en dröm att få se. Drömresemål jag vill besöka Det är så mycket jag vill se. Men London, Paris, New York, Nashville, Las Vegas, Thailand, Maldiverna, Milano, Tokyo, Dubai, Australien, Kina är städer, länder jag vill besöka, uppleva. Favvo tvprogram Just nu är det Jul med Ernst, blir ingen Jul utan honom. Tycker han är så mysig! Jag har många favorit tvprogram, gillar Brottscentralen, Veckans Brott, Skvalan, Bytt är bytt, Vardagspuls, Uppdrag granskning osv. Program som upplyser viktiga ämnen, innehåller historia, som man kan lära sig något ut av. Sen älskar jag att se på skärp tv, speciellt när jag känner mig nere. Så som Big brother, Paradise hotell, Systrarna Kardashians, Parneviks, Bonde söker fru. Gillar också att se på olika bak och mat program :)