Kvällen som förändrade mitt liv, när detta mörker kom in i mitt liv!

Sex är något jag som anses som väldigt privat, har väldigt svårt att prata om det. Jag kan bli generad när någon sätter igång och pratar om det. Jag har märkt själv att jag inte är som alla andra, inte har en sådan sund relation till det. Har alltid känt mig utanför när det snacket har satts igång. Tack vare det N gjorde har jag blivit pryd, inte sett den biten som man ska riktigt. Det har varit svårt att prata om den kvällen, kvällen på några sekunder som förändrade mitt liv för alltid. Nu har jag äntligen gått i terapi för det, saker och ting börja komma tillbaka. Den där nyfikna, fria tjejen börjar komma tillbaka. Tjejen som trivs i tajta klänningar, vågar visa hud igen, tjejen som inte döljer sin kropp i förstora kläder, får panik när någon tittar på än eller när man ligger där i bikini. Jag har tränat hårt detta året på att börja lära mig älska min kropp igen, ha åtsittande kläder, kläder som sitter åt. Jag älskar sådan kläder och vill inte ha ångest för jag har det, känna det som gjort, denna ångest som han gav.    Jag såg honom på youtube häromdagen, det var så sjukt för jag kollade sminkkanaler så dök han upp. Fattar fan inte hur han kunde dyka upp där på datorskärmen. Jag har inte sett honom på många år, bara hans röst fick mig stelna till och se att han har barn. Hoppas innerligt att han fått hjälp som han behöver för en sådan sjuk människa ska inte finnas på gatorna. Jag försöker förlåta för min egen skull men det är svårt, speciellt det han tog ifrån mig. Att börja med den starten på något som ska vara vackert önskar jag ingen. Han fick mig att bli äcklad av mig själv, känna mig smutsig, börja känna ett hat mot min egna kropp. Han rev ner alla dessa murar jag byggt upp, kastade in mig i en mörk värld som jag vågade knappt berätta för någon. Sen det bemötande Polisen gav mamma och mig när vi tänkte anmäla svinet gjorde inte allt bättre. Du skulle inte ha denna korta kjolen, det urringade linnet, kyst honom. Deras frågor gav stämpeln, skyll dig själv, klä dig inte så. Sen dess har jag försökt göra mig så ful som möjligt, sa någon att jag var snygg så fick jag panik inombords. Det var här mitt inre krig började, denna ångest, självhat började komma. Något jag började dränka i alkohol, hamnade i en ätstörning som var ett form av självskadebeetende, allt för straffa min kropp. Jag var inte värd maten, jag var inte värd den!    Jag tror inte många förstår vilket lidande ett sexuellt övergrepp ger, psykiskt blir du skadad för livet, ärrad i själen. Jag kan komma exat hur han doftade, hur ont det gjorde i armledarana, paniken i kroppen, hur hans könsorgan såg ut. Kommer ihåg varje detalj trots det snart har gått 12 år. Det är svårt att bara skriva om detta trots gått lång tid men samtidigt är skrivandet en terapi för mig. Vissa saker sätter sig där inne hur mycket man inte än vill. Jag är så glad för att han mer och mer börjar försvinna ur mitt liv, att han inte längre finns i mina mardrömmar, att jag inte längre är rädd för möta honom. Jag ska fortsätta träna för jag vill inte vara rädd längre, vill verkligen känna mig fri. Märkte bara när jag hörde hans röst att det finns spår kvar, spår jag måste jobba bort men jag är på god väg. Nu i sommar hade jag panik att springa på honom när vi var i Göteborg, drabbades av en panikångestattack på hotellet. Han fanns där överallt, i mitt egna huvud. Det var så kul att träffa Pia, Anders men jag hade så svårt att slappna av. Jag skämdes att jag kunde inte vara ärlig mot dem, J. Att jag inte kunde berätta hur allt var, istället skyllde jag på tröttheten. Jag hade så gärna velat se Göteborgs uteliv, men det gick inte, ångesten åt upp mig långsamt inifrån. Hoppas istället för se det en annan gång för jag vägrar låta honom vinna mer. Jag kan vara så duktig på att lägga på den där masken, masken som skyddar allt som gör ont men i höstas lovade jag mig själv att alltid vara ärlig i precis alla lägen.                     Detta är min kropp, jag äger den och ingen ska få känna mig så smutsig, äcklig igen. Få detta deskutriva komma tillbaka, ingen! Denna sommaren är den bästa mitt liv, just för det är första sommaren sen det hände jag inte haft ångest över att ha bikini, tajta kläningar. Jag har vågat visa mina ben, känt att jag duger. Sluppit detta krig, denna ångest som han gav. Jag börjar vinna det kriget, börjar kunna släppa detta helt, jobbar väldigt mycket på det sistnämnda. Detta året blev min kropp och jag ett igen <3