Gårdagen går till historian..

Vart är världen på väg? Det är många gånger jag undrar det. Jag har den sista tiden valt att inte se på Nyheterna för jag tycker det händer alldeles för mycket hemskheter.     Såhär tycker jag om allt hemskt som händer nu ;)   Idag var jag med om bland det obehagligaste på länge, vill man att det ska hända saker så ska man flytta till Nässjö. Jag står och diskar, har hörlurar i öronen, står och dansar till Ghetto Superstar sen ser jag hur någon stirrar på mig, en meter ifrån. Han skrattar (säkert åt min dans), hinner tänker för mig själv. Vad är det för pervers människa som står och glor in i ens kök samtidigt som han bankar på köksfönstret. Man har blivit härdad av allt som händer i denna stad så försöker ignorera honom. Nu ligger inte J`s lägenhet så långt ner, utan han hade ställt sig på ett cykelställ för kunna se in. När han fortsätter banka låser jag in mig och Laban på toan, ropar på J som inte hör något för han är inne i sin datavärld. Det finns så mycket pundare i denna stad så jag öppnar inte dörren för någon jag inte känner, speciellt inte efter det som hände förra året när en man försökte ta sig in. Efter ett tag slutar han och jag går ut. Är inte långt ifrån att ringa polisen men vet att dem alltid har mycket att göra, så en sådan dåre ska jag inte bli rädd för. Som tur är J hemma så blir aldrig rädd. Vi ser att detta är en av killarna som bara några minuter innan stod i trapphuset. Killar som Laban regerade på, han brukar aldrig skälla men nu gjorde han det och ser då att i trapphuset står fyra killar. Dem står och tittar på vilka som bor här. Man ska inte vara dömande men dem såg inte trevliga ut. Dem står där i tio minuter och tänker för mig själv, nu är det en knarkaffär på gång igen.   Jag har förstått att en av J`s nya grannar har lite fluffel för sig milt sagt för varje vecka är polisen här. När jag ser dessa grabbar gått så går jag ut med Laban, då ser jag hur dem står där borta vid macken, börjar stirra på mig när jag kommer ut ifrån porten. Tänker inte mer på det utan vi går ut på en promenad och när jag kommer hem står dem fortfarande där. Lämnar Laban sen börjar jag springa mot tåget, då ser jag hur en av dem börjar fotar, då börjar förstå att dem vill mig något, att jag är förföljd. Jag springer det fortaste jag kan, märker att det är mycket folkt ute så det gör mig lugnare. Jag hinner hundra meter så kommer en bil i illfart, kör upp framför mig och tvärnitar. Har lurar i öronen så hör inte allt, mer att det är polisen, stanna sen går allt fort. När dem inte kommer i en polisbil trodde jag hamnat i en B film så jag börjar skrattar bort det. Men när jag blir omringad så förstår jag allvarligt. Det är många som blir vittne till detta, vissa börja filma. Dem stannar bilen mitt ivägen sen kommer det fler poliser. Paniken inom mig börjar komma. Jag har aldrig blivit förföljd såhär innan och när dem visar sina legitimationer, så ser jag att det är civilpoliser och börjar fråga om jag känner Pippip, om jag inte är hans flickvän? Jag blir så chockad att jag knappt får fram orden. Gång på gång säger jag att jag inte är det, utan min kille heter J... Det visade sig att jag var lik hans flickvän, tydligen finns det en dubbelgångare här i byen som ser ut som mig, som brukar vara i samma trappuppgång som J. Tack gode gude att jag hade med legget, kunde bevisa att jag inte var den dem söker. Sen fick jag massor av frågor som jag inte vill gå in på här, vill inte skriva för mycket om det här heller. Men det visar sig att en kille som är efterlyst gömmer sig i huset J bor. Jag vet vem han är, möter han näst intill varje dag. Den killen har jag varit själv med på vinden häromdagen. Jag gillar honom, alltid hjälpsam, trevlig. Blev lite chockad faktiskt att han har den historian som han har, att han har mördat människor. Samtidigt har det blivit väldigt mycket inbrott på vår vind sen dem flyttade in, lika i källaren och väldigt mycket spring om nätterna i trapphuset så har förstått att detta inte är laglydiga killar. Sen förstår jag dessa människorna med, dem kommer hit till Sverige, får inte hjälp. Hur ska dem kunna livnära sig när dem inte får hjälp? Då börjar denna onda cirkel med inbrott för kunna överleva. Jag försvarar inte kriminellt, blir varje gång förbannad när människor inte kan skilja på mitt och ditt. Dem som håller på med det har oftast en trasig historia. Jag tror ingen person stjäl för att dem tycker det är kul. Fick även reda på att det varit rån mot macken som ligger tio meter ifrån oss i måndags, att det varit tre rån på tre dagar och om jag visste något om detta.När polisen hade åkt var jag så chockad att jag knappt kunde gå, då kom denna rädsla. Som tur är var en av dessa killar så gullig, såg på mig att dem skrämmde skiten ur mig. Hoppas detta är första och sista gången jag blir stoppad såhär.     Igår var en milt sagt en händelsrik dag men tycker det börjar hända för mycket nu, inte kul och veta att en serie mördare sovit över än. Jag känner mig inte trygg här, det blir bara värre och värre. Idag flyttar en av dem goaste grannarna men jag förstår dem. Dem känner likadant, det går inte bor här längre. Tycker det är hemskt att vi människor flyr, väljer att flytta på oss när det är dessa busar som borde flytta på sig.