En av mina värsta mardrömmer

Bild lånad ifrån google.se   Häromdagen mötte jag en tjej som brottas av graviditetsdepression i väntrummet. Jag hade aldrig hört talas om det, att man kunde bli deprimerad när man är gravid. För mig är det obegripligt, hjärnan är bra mystik ibland, dessa sinnesrubbningar som kan skapa ett helvete för personen i fråga. Hon hade längtat så oerhört efter att bli mamma, vara gravid och när hon väl blir det, får uppleva det mest fantastiska en kvinna kan gå igenom, så blir hon djupt deprimerad. Det där är min värsta mardröm, att det skulle hända mig. Nu hade denna tjej aldrig brottas med psykisk ohälsa, depressioner innan utan det kom som en bomb samtidigt som hon blev gravid så vem som helst kan drabbas av graviditetsdepression. När hon säger orden att man önskade så man kunde vända ut och inpå sig själv så alla kunde se, förstå vilken mörk värld man blivit indragen i. Varje dag lever jag för andras skull, varje andetag är för min man och familj. Det som skrämmer mig är att jag inte vet inte hur länge jag orkar till det, det är ständigt ett inre krig. Se en höggravid kvinna sitta säga sådan ord greppade tag hårt i mig, denna jäkla depression som vill få människor att ge upp. Som jag själv sagt, som hon även sa, önskar inte någon denna mörka värld. Att vara gravid och deprimerad måste vara bland det tuffaste som finns, just för då ska man stråla av lycka men denna lycka finns inte där, tack vare depressionen så man måste varje dag gå in i en roll till alla, slå på leéndet när man vill skrika för det gör så ont. Varje dag sätta på den där masken, tvinga sig ta dag för dag, slås för sitt liv att inte låta detta mörker ta än helt. Ser upp till alla gravida kvinnor som måste genomlida det, att både vara gravid som tar på krafterna, sen brottas med depression på det. Det bli extra skambelagt som hon berättade, just för alla är så glad, vill prata om den fantatiska nyheten när hon själv drömmer bort, vill mest av allt försvinna. Jäkla depression som äter upp vår hjärna!     Spåret som påminner mig om att jag är sjuk.   Idag har depression monstret hållit sig borta i två månader, njuter som bara den av kunna andas, få se ljuset, känna denna frihet. Denna enorma trötthet och utmattning finns ständigt där, brottas nu med mycket biverkningar av Litium men jag är så vann vid det så det är en piss i havet ;) Idag väntas en dag på sjukhuset, blodprov som gäller sen ska jag till Rehab. Därefter ska jag hem till J och börja städa inför helgen, hålla på med mitt hemliga projekt, bunkra upp med matlådor sen på kvällen kommer mitt smink som jag beställt, som jag har längtat efter detta paket. Överlycklig tjej ;) Min hud har varit bra ett tag så jag tänkte prova nu när jag fick klartecken ifrån min hudläkare. Vet att smink är så jäkla ytligt men fasen vad jag tycker det är kul, trolla fram ens ögon, få ansiktet att lysa. Följer massor av sminkanaler på youtube, brukar titta på dem samtidigt som jag lagar mat. Nu är Anastasia palleten i mina ägor och jag ska testa på contour.         Mina fransar som börjar komma tillbaka, dem nya som kommer ut, jäklar var långa dem är. Såhär långa fransar har jag aldrig haft. Så glad för att jag fann en mascara i somras som inte gav utslag, röda ögon. Dock är den svår att jobba med, fransarna blir så klabbiga men övning ger färdighet ;) Att kunna sminka mig är ett steg åt rätt riktning. Fick även Make up store´s solpuder, presentkort i julklapp av J som jag tänkte leka med. Att bara sådan sak, lägga ögonskugga igen som jag inte kunnat på tre år ska bli så kul. Det blir mycket Make up store men vi har provat med det och det är dem som funkar bäst på min hy. Peppar, peppar att hudeksemen är borta nu. Det känns som lilla julafton idag :)